hwarjehanda sätt förkommer, hwem då äger draga skadan, och huru giälden böör sedan giäldas? Doch torde detta wara uthsatt till een annan balck.
§ 14. Pantsatt och för een wiss giäld intecknat jord må ingen för een annan etc.
Torde kunna tillsättias: 1:mo förre panthafwaren owetande, upbinda till sahlu, förr än fulleliga bewijst är, den wara från sin förre pant frijgjord; 2:do eller sådant skeer, med hans samtycke. Skeer det 3:tio annorledz, ware krafftlöst.
Oachtadt fasta wore åkommet. Denna § synes i första påseende, som wore här uthi een contradiction emot det 11 capit:s 8 punckt. Det kunde och hända, det een sådan panthafware, uthi hopp, att desto förr och till en wiss betingat tijd komma till sin betalning, kunde tacite samtyckt dess debitor, såsom ägare af godzet, att sällia det samma, tryggiandes honom emedlertijd wijd sin oförminskade pantträttigheet, lijkmätigt denne lagen, ja, att icke eens sielfwa fastan kunde wara honom skadelig. Kiöparen, såsom okunnog om dhe andras handel, uthbetalte kiöpskillingen, fortsatte upbuden, och uthan någons klander, bekomme dherå laga stånd och fasta, henda må och treggia, ja fleere åhrs oklandrat häfd, som man har exempel upå, och då sådant alt wore lagligen skedt, och förre panthafwaren, seendes sig effteråth frusterader med betalningen, komme sedan att wehla hålla sig till pantten, och således i förmågo af denne lagen, wehla ogilla heela den andres laga handel och medfahrt, då wore ju kiöparen, som bona fide handlat, och tryggiat sig wijd lagen, både från penningar och godzet, det lell lagen giäller för den wakande, och icke såfwande.
Cap. 9.
§ 3. Alla wärderingzmän etc. äga sin eed giöra; torde oförgripeligst böra tillsättias (i anledning af 29 cap. Tingmåla b.): för wederbörande rätt.
Cap. 10.
§ 1. Och hafwer nu inför rätten giordt dher upå handsträckning. Det kunde hända, att sälliaren bodde wijd Giöteborg, och godzet med kiöparen funnes uthi Finland, eller andre wijda aflägna ohrter, item att godzet wore uthi Nårie eller annan incorporerat
