infaller dheraf, att bonden, som hända må, förn landen incorporerades Sweriges crono, stedzlat hemman på sin lijfztijd, påstår sin rätt, och will intet wijka undan för rusthållaren, hwilket doch Kongl. Maij:ttz tienst och intresse fordrar.
Nu som bonden lembnas här, under wisse beswär och willkor (§ 5 h. c.), att utan anseende till sin förplichtelse, få up- och afsäija sig ifrån det stedzlade hemmanet; lagen 20 cap. J. B. L. L. § 2 fuller äfwen förbinder afsäija landboen af jord, förre än gifftostemma är uthe, men synes lijgwähl tillåta, att det må skee, enär han geer honom alle gifftena åter, som han upbar af honom, hwarmed och Up. L. L. J. B. 13 fl. § 3 under wisse willkor instemmer, och att ilt är wijder äganden dehla; detta finner och sitt rum och bijfall, under wisse beswär uthi det 10, 11 och 12 cap. B. B. St. L., dijt hän och detta capitels fölliande 9 § syfftar; så synes och Kongl. Maij:ts nådigste resolution, gifwen allmogen på rijksdagen 1686 och dess 11 § in fine willia gifwa sådant bijfall, hwarest förklaras, det åboerne upå officerarnes bostellen eller sielfwa rustningzstammen fuller må niuta stedzlen igen och der om i nåder försäkras, men förbehåller dherhoos, dem böra affträda hemmanet; heemstelles dy aldra oförgripeligst, om icke fördenskull jordäganden både wijd lijfztijdz så wäl som wijd wiss tijdz stedzla borde förbehållas samma rätten, att enär nödh och trång, eller andra händelser, och jordägandens wälferd så fordrade, att han då emot stedzlens, ja fast wore det med bondens nedlagde byggningzkostnadz återgifwande, ägde afsäga bonden, och sielf kunna disponera sin jord, dher han såge nöden eller eens wälferd så fordrade.
Då gifwe till landboe all stedsla åter.
Upå somblige orter hålles den seeden, att som städian, då den inslåås uthi åhrliga skatten, gemehnligen räcknas till 6 marker (2 dahler) silfwermynt om åhret, så pläga een dehl i anledning dheraf wijd städians återlefwererande dher effter proportionaliter afräckna så mycket af sielfwa summan, för dhe åhren, som bonden besutit hemmanet, argumenterandes, att dher som wijd legostemma ett tienstehion behåller sig till godo een wiss stediepenning, uthom löhnen, det och bonden, som besitter stadgehemman, synes böra uthom wanlige skatten äfwen åhrligen kortta något af städian, för det han besutet hemmanet, ifall städian skulle restitueras; heemstelles dy
