Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/190

Den här sidan har korrekturlästs
176
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

oförgrijpeligen här i Dahlarne mycket snarare någon större klyfning af hemmanen kunna tillåtas än till 1/4 dehl, aldenstundh dahlefolcket minst af sitt åkerbruk och åhrswext, som här mycket ringa faller, och ofta för kölden skull intet till sin mognad kommer, sig närer, utan öfwer alt mycket af fogla- och diurskiutandhe, fiskerijer och boskap, som dhe widlyftige skogar någorlunda med lötande kunna uppehålla, men fömembligast af det dhe med dhem arbete uthe på landen kunna sigh förtiäna, warandes och en dehl sochnar i Österdahlarne, som nedan Silian äro belägne, hwilke sina uthlagor i kohl hijt till Stora Kopparbruket uthgöra, och elliest orten med nödige körtslor betiäna. I Wästerdahlarne åtter idka dhe allt iempt floterij med kubbar och wärkie för Vedecompagniet här i Falun till Stoore Kopparbergz grufwas behoff och oumgengeliga nödtorft, så at för desse orsaker skull ingen större myckenheet af folck nödwändigt syns behöfwas; men uthom bergzlagen och detta höfdingedömet lärer, som det och merendels härtils ähr wordet för gådt funnit, skattehemman eij till mindre än 1/4 dehls kunna sällias och beboos. Här iempte gifwer och nästföregående 2 § i detta cap. oss tillfälle att påminna, det för domarens så mycket säkrare efterrättelse wäll wore, om och närmare uttryckt blefwe, till huru ringe dehl ett frälsehemman klyfwas måtte.

Det innehåller och denna 3 § cap. 2 att den hafwer wåld slijk jord till hemmanet återlösa, som störste dehlen tillförende äger; hwilket i dhe andre orterne, der af hemmanen så mycket möijeligit ähr sökes att ihoopdragas, fuller tåhlas kan, men hwad bergzlagen i synnerheet anbelangar, som af öfwertalde orsak större myckenheet af folck behöfwer, skulle oförgrijpeligen tyckias dhen bättre blifwa conserverad, om den, som ringare hade än en ottendehl, doch närmast der intill, måtte få dhe minste dehlarne lösa, att han och fullsutten blefwe. Widh slutet af denna 3 § ähr förmält att där twänne äga härdar uti een smidia, skulle dhe wara närmast hwar annan att uthlösa, när härden till sahlu ginge. Nu aldenstund lijkmätigt Kongl. förordningar i dhenna bergzlagh inge smidior blifwa behåldne, uthan allenast dhe, som sigh af sin egen hemmans skogh kunna underhålla, ja, härdar och smidiedehlar, derest dhe finnas, det förnämbste appertinens ähr, som bergzmans hemman tillyda, alt derföre hålle wij oförgrijpeligen före, att som hammar-