eller smidiedehlen böör föllia hemmanet och skogen, så må och bördesman, när een härd till sahlu går, äfwen wara till inlösen närmast, och skulle elliest lätteligen och efter handen skie, att simple bärgzmansståndet, som offta nödgas iembwäll den kiäraste sin egendomb uthsättia, skulle sine få hammardelar, som dhe förtijden kunna hafwa, aldeles qwitt gå, och dhe förmögnare af borgare och hammarpatroner, som en gång finge instegh i någon smidia, efter handen sig altsammans underslå, och så giöra bergzmännen till sitt brukz follk och kohlare.
Dhen 4 § af detta cap., som om stadge- och stubbehemmans åboer tahlar, tyckes med dhe orden, att stadge- och stubbe hemmans åboer och dheras arfwingar niuta besittningzrätten, så länge dhe förmå alle åhrlige uthskylder betahla, gårdarne wid macht hålla och den tienst däraf göra, som dem af rätta jordäganden pålagd warder, tillägna jordäganden een öppen frijheet med arbete, körsslor, skiutz och dagzwerken efter egit behagh åboen att betunga, därigenom åboen snart nogh skulle aldeles blifwa ruinerad, om han en obillig jordägare hadhe att göra medh. Wij hålla fördenskull i detta fall för skiäligt, att till förekommande af sådant swårt betungande, att i stället för pålagd warder kunna sättias: hwarom dhe sigh i begynnelsen förenat hadhe, så att alt sammans på dheras föregående contract och skiälige af handling sig grunda måtte.
§ 5. I detta cap. förmähles om 100 dahler silfwermynts böter på dhen, som sig förbryter, och icke fullgiör, hwad däruthinnan stadgas, dem angående, som willia sällia sin gårdh eller huus, bygde å stadzens, kyrkians och hospitalers grund; hwar wid torde wara nödigt, till förekommande af twifwelsmåhl, att närmare exprimerat blefwe, hwem samma böter tillkomma måge.
Cap. 5 § 5, som om häfdebyte grannar emellan eller andre, som sielfwe jordägande äro, handlar, förer desse orden, att sådant böör å tinget eller rådstugu lagligen kundgiöras och wid föresatte tijdh uphöra, medh mindre det antingen der ånyo förlänges eller till ewärderligt byte förändras genom eendehras lagfarande: huruledes ett häfdabyte förändras kan till ewerderligt byte genom eendehras lagfahrande, synes oss swårt att finna oss uthi; ty såssom lagfarande icke kan i detta fall bestyrkia något
