Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/192

Den här sidan har korrekturlästs
178
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

annat contract ähn det, som contrahenterna med frij willia ingådt, som i detta rummet ähr häfdebyte, så tyckes det och i så måtto icke kunna blifwa ett ewerderligt byte, för än contrahenterne därom blifwa öfwerens och willia låta contractet dereffter förändras, hwarmed sedan lagfahras må; warandes och icke häfdebyte i anseende till des rätta natur och egenskap något laga fång, eller hwarigenom een sig må förskaffa äganderätten genom lagfarande emot rätta ägarens willia, med hwilken en gång om häfdandet allena bona fide är handlat, uthan snarare ett af egen natur bestående contract.

Cap. 6 § 1. Ehuruwäll den 10 § af detta cap. mycket wäll och skiähligen stadgar, huru bördheman till någon försåld jordegendomb förekomma må alt förefallande sweek och bedrägerij, som emellan kiöparen och sälliaren honom till förfång kunde förelöpa, i det kiöpeskillingen under något skien kunde upföras högre än han därföre wärkeligen wore præsterad, som sielfwe 10 § det wäll och grundeligen innehåller; så hafwa doch dhe ord, som § 1 cap. 6 innehåller och förmähler om inbördande af arfwingar och bördkiöpt jord på landet sålunda: Will någon bördeman then jordh börda och derföre gifwa som annan biuder, han böör innan natt och åhr etc. eij allenast dhen härtill genom lagen förunte förmån af mätismannaordom aldeles bördemannen betagit, uthan torde i många måhl honom så i dhet fallet twinga, att han een slijck af blodet och skyldskapen till familiernes och dheras gamble godz conservation flytande rättigheet mehr till blåtta nampnet ähn sielfwe realiteten skulle gagna kunna, ty det ähr mehr af förfarenheten kunnogt, än det behöfwes widlyftigt uthföras, det mången af större förmögenheet offta för sin egen lust och fattade begiärelse till något godz icke anseer, hwad penningar han derföre uthgifwer, oachtadt det, uthom den werdering, som des otidiga och inbillade lusta att komma det under sigh derpå i dhes sinne giör, icke till helfften af redelig opartiske mätismän skattas kunde; hwaraf föllia måste, att bördesman anten till sin egen store skada äfwen så högt sigh angripa måtte eller gå godzet quitt och släppa det uhr familien; och tyckes oförgripeligen mycket billigt, att bördemannen niuter mätismannaordom i detta fallet tillgoda, fast jordäganden deremot skulle tyckia å sin sijda obilligt sigh betagas des säkerhet sin egendom efter behagh och till sin fördehl att föryttra, ty hwadh är skiäligare, ähn då waran försällies för des rätta wärde, och huru kan då sälliaren klaga, när han