Cap. 5.
1. Här är till påminna, att tompt och gårdar i städerne giöres lijka med fasta ägor på landet, som tillförende intet warit, twiflas och, om thet kan skee effter dess natur och egenskap; 2. att jordebyte intet får klandras, när fult gifwes for fullo; men om bördemän kunna och willia gifwa jord for jord i lijka läge, synes the böra hafwa macht och tillstånd thertill framför oskylde, eliest blijr börderätten alt for myckit förringat; 3. att enom wid sådanna bythen effterlåtes taga mindre igen än han uthgifwit, synes bana wägen till allehanda undersleff att draga fasta ägor uthur familierne; 4. när alt klander wid sådanna bythen är uphäfwit, så synes opbuden eij eller wara nödige, ty upbuden skee intet for theras skuld, som bytet sin emellan uprättat, uthan for den tredies skull, som bördemän äro; 5. när dhet tahlas om kiöp och byte, hwilketthera witzord gifwas skall till fastas ärhållande, så uthföres dhet nog mörkt, och behöfwes liusligare uthsättias. Hwad genom den förbytte jordens natur, willkor och rättigheet är tillförstående, som hon behåller effter byte, är obekant, och synes bäst wara alt framgent behåller sin egenskap, så wid arffskifften, som eliest effter dess belägenheet, uthan anseende till personerne, som sin emellan byta.
Cap. 6.
I den 1 § stadges, att den, som kiöper annars arfwejord, bör thet på tinget tillkänna gifwa innan natt och åhr; men som till befara är, att sådant intet effterkommes, uthan kiöpet på lång tijd fördölies, på thet bördemännerna måtte warda hindrade, altså till hämmande af sådant undersleff synes nödigt, att straff tillägges för den, som ther emoth bryter. Här hoos stadges, att bördeman wid inlösn skall niuta samma willkor, som kiöparen sig förbehållit i sitt kiöp. Men thet kan myckit skillia emellan personerna, så att sälljaren intet kan hafwa den säkerheet hoos bördeman till willkorens fullgiörande effter kiöpet som hoos den oskylde kiöparen, hwarföre, att icke någon må lijda, ther han intet brutit, synes billigheeten fordra, att bördeman i minstonne ställer löfte för sig, innan han får jorden tillträda, som han intet betalt, eller att han den genast fullbetahlar.
Iämbwäl stadgas här, att bördeman bör gifwa så myckit som een annan oskyld binder; hwilket synes for swårt wara, och
