sådanna ord tillades, som dhet tillkänna gofwo för bättre liuss skull att förekomma onödige uthtydningar af lagen.
I den 6 § säijes: bryter hustron och bonden fälles med lag, bötes af hennes godz; hwilket synes något hårdt wara satt, ty ändoch man är hustruns förmyndare och äger swara för henne, så kan han lickwäll i alla måhl för henne intet fällas, hwarföre synes bättre wara thetta uthsattes på dhet sättet, att när hustro bryter, sware bonde för henne till rätta, men fälles hon, böötes af hennes godz.
I den 8 § säijes, att om skuldenähr eller bonde hoos sig innehafwer tijonde, afrad, åhrlig skatt etc., the må eij å mätt gånga, om dhet fullkombligen bewijst warder; här kan frågas 1 .inför hwem bewijset skall skee antingen inför dommaren eller executoren; 2. om execution skall aldeles studza på skuldenährens inwändning, att sådant innestår, till dess dhet fullkombligen bewijst warder, eller om icke egendommen emedlertijd skall sättias i qwarstad; 3. om icke tijd kan föreläggias, inom hwilken sådant skall bewijst warda.
Cap. 10.
I den 3 § nembnes allena rådstugun, ther lickwäll med tinget i detta måhl synes wara samma beskaffenheet. Ad verba hafwe sedan ingen macht att förebära kiöpskillingen icke wara tillfyllest ärlagder. Här kan frågas, när kiöpsumman emoth revers qvitteres, om dhet icke må hafwa sin krafft, så att kiöparen må erhålla fasta och sälliaren effter reversens lydelse fordra sin betalning.
Cap. 11.
I den 1 § står kiöparen söke sine penningar igen af honom, som såldt hafwer, men dhet synes, som kiöparen borde hafwa sina penningar igen af retrahenten eller bördeman, emedan bördeman bör klandra med penningar och eij med munnen allena, och om godzset är af kiöparen förbättrat i någon måtto, bör retrahenten äfwen till sådant swara.
I den 2 § står hafwe macht på kiöpet att tahla in till dess fasta åkommit, här frågas, huru wijda han får på kiöpet tahla, antingen till kiöpetz åtherkallande eller penningarnas betalande af dhet fasta fram för andra creditorer; meningen synes willia wara, att
