tillförstående och kunna lämpas till thet, som föregår, uthan synes, som något ord lärer wara uthsluutit af skrifwaren, som bör giöra oplysning.
§ 4. Äger i alla uthskylder stånda; sine dubio: the uthskylder, som effter jordetahle böra uthgå. Sed qværitur, antingen serskilt eller tillhopa med then gården, som uthjorden är kommen ifrån.
Cap. 17.
I den 3 § nembnes kyrckioherdens prästegårdar; i dhet stället synes tiänligare kunna stå prästebohl.
In § 4. Om thet med adelsmans folckz förwållande skiedt är, qværitur, om the icke straxt böra anklagas wid häradztinget. Noch förordnas i denna paragrapho, om een präst, borgare eller bonde döllier undan tijonden, skall han första gången böta tree span, för andra gången sex, tredie gången nijo. Hic qværitur 1. om något mindre tahl än span bör komma i consideration, såssom till exempel när een kanna, twå eller tree finnes wara undandölde; 2. om desse bötter, som således fördubblas, in modum furti äre infame eller ährerörige. Här nedanföre står wäll kommer han flehra reesor igen, ware eij man dess bättre, som synes willia medgifwa, att bötterna för the trenne reesor intet skola röra eens ähra; och ändoch the lärde giöra een åthskillnad emellan infamiam facti et infamiam juris, såge man gierna, att lagen i sådanne måhl wore klaar, så att wid sådanna bötter tillades genast, antingen med eller uthan eens ähras förklening, eliest haar een domare swårt för giöra wid den händelsen, att den eena den andra sådant wijter eller förekastar. Döllier någon med sina grannar eller någon annan etc. Här synes nödigt att uthsättes, om the öfwertygas hafwa dölt med andra; och een åthskillnad bör wara emellan den, som på embetets wegnar bör see på richtigheeten och een annan.
Cap. 18.
§ 3. Här tahlas om städian, att om den är inslagen iden åhrlige skatten, skall han intet mehra än första gången kräljas, och om jordäganden för sin nöd skull will sielf till jorden flyttia, skall han gifwa landbonden all städian åther. Här behöfdes, att städian för
