Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/224

Den här sidan har korrekturlästs
210
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

egennyttigheet förrychte etc. föranlåter så wäl som sielfwa nödwendigheeten andra, som serdeles nybygde städer till rättelsse, dhen underdånige påminnelse här wid deponera, att med någre omständigheter och beskrefne egenskaper uthsättas måtte, 1 . hwilken som ähr sielfägandhe jordh, frij och egen, så wähl innom som utom staden; 2. huru och på hwadh sätt den kan beständigt förwerfwas och med – – – mät och fång, ifrån stadz jord acqui – – – innehafwas och besittias samt som frij och egen ärffwas och till effterkommande anhöriga transporteras; 3. synes oförgrijpelig ej mindre nödigt än hälsosampt, att exprimerade blefwe dhe egenskaper, hwarmed frije tompter och grundar uthi stadhen ifrån ofrije åthskillias, effter som dhem uthi denne balk fast olijka förmåhner tillägnas, enkannerligh widh dhe förrighe och naborätt, men dhe senare inthet (Cap. 6 § 4), föruthan deth att och ofrije tompter tomptörins afgifft ähre underkastade, som 4:to kan man oförgripelig eij annat förstå eller finna, än att hehla den plan, platz och jordebegrep, hwar på staden till sine wisse fördehlningar är bygdt och funderad, ähr een Hans Kongl. Maij:ts benådning, eij mindre än alle andre tillägor och uthrymme dher om kringh; altså synes och dhet – föllia, att alla dhe, som på samma förlänte grundh byggdt och sigh huusligen satt, böra i anseende till samma gårdar och intagne lägenheter, wara förbundne till stadhen och publicum, att ehrläggia een skiählig tomptöhre, och icke någon gårdh, tompt eller grundh dher ifrån eximeras deraf, att dhen, som dhen anthen bygdt eller bebor, ähr af annan stat, ståndh och willkor, sampt borgmästare och rådz jurisdiction eij undergifwen; hwilket och Hans Kongl. Maij:tt angående ridderskapetz och adellens huus och gårdar i städerne allernådigst resolverat; icke mindre än hwad om ödestompters bebyggiande i städerne af den 12 Novemb. åhr 1650 så hälsosampt stadgat finnes, och således fördenskulldh högstönskligit woro uthi denne Jordebalck uttryckeligit stadgadt och förordnat blefwe.

Ad cap. 2 § 1. Förmähles, att scholars, fattigas hospitalers och kyrkiors rättigheet på landet och i staden icke må hwarken bordtgifwas eller sällias. Här wedh kunde påminnas, om dhen frelsse jordh, som panttsatt är till kyrkior, icke efwen som allt annat län bör lagligen dher med procederas och när dhen wunnit sin laga fahrt, må till mästbiudanden bortsällias, eller ock om slik jord bör considereras under kyrkiorne såsom en donation eller fast egendom, hwaraf flyter,