dher sådant skulle skie, at Kongl. Maij:tz rättigheter med rustningzhåld och annat skulle förmindskas. § 3. Må och aldrigh skattskyldig jord ifrån bohlby förpantas
eller sällias; här wed händer ofta på landet, att then ena åboen hafwer kunnat borttbytt eller pandtsatt een åkertegh, haga, äng eller marck etc., men enär jordransakningzcommissionerne äro gångne öfwer landet, kan ett slijkt åkerstycke wara skattlagt under then bohlby, som det war förpantat till. Hemställes altså uti Kongl. Maij:ts allernådigste behag, om icke dhen bohlby bör äga dhen jordh, som han är skattlagdh före, i widrigt fall skulle Kongl. Maij:tz jordebook till många delar blifwa förändradt.
Ad cap. 2 § 5. Frije och egne huus och tompter må man sällia och afhända, doch så att dhe icke fördelas så, att stadzens regularitet och tomptedehlning derigenom rubbas och förderfwas etc.
I anledning af ofwanrörde påminnes i underdånigheet, att som Hans Kongl. Maij :tt allernådigst behagadt förordna borgmästare och rådh till förmän i städerne, som och hwardera för sin stadz upkomst och förkofran söria och sig wijnlägga böra: att och hwad som till stadzens byggnad, regularitet och fördehlningh länder, inseendet och directionen deraf måtte lembnas och sortera under borgmästare och rådz egen disposition, så wäl som öfwer alla på stadsens grund och plan belägne tompter, sedan dhe een gång medh behörig huus och byggningar intagne och försedde blefwe, och att dhen nya lagen något uttryckeliget dherom innehålla måtte, som dhen gamble uthi många capittel och delar det samma bijfaller.
Ad cap. 4 § 3. Kiöper eller bördar man arfjord, det ähr aflinge, doch att bördaman sin rätt behåller; här wedh synes detta något tydeligare kunna uthsättias, der dhesse orden blefwo insatte: så frampt kiöparen icke innom dhen föresatte laga tijden medh skiöthe sig förseer, på hwilken händelse kunde jorden eller bördzrätten åter dhen slächten, som dhen kiöpt hafwer, förblifwa.
Ad cap. [5] § 3. Änkia må lagligen sin jord sielff både sälia och gifwa. Här wed kunde påminnas det, som står i Gifftomb. cap. 7 § 5, att enkia eij må morgongåfwa bortgifwa. Deth synes och wara eenligidt med sielfwa billigheeten, att enkian icke må sällia jordh till sina barns skadha, uthan sina näste fränders weeth och minne.
