Cap. 6.
2 §. Såsom här nämbnes om hembiudande i staden, altså synes wara nödigt, att utsättas, om hembudh å landet skee skall, eller icke, hwillket icke mindre än i staden synes wara nödigt, och att därmedh således omgås, att domaren å orten, hwarest godzet, som till salu går, ähr belägit, uppå sälliarens ansökning och omkostnad, genom breef därom notificerar domarn å den orten, som bördeman boor, hwilcken kunde den nampngifna bördemannen sådant kungiöra och derom swar tillbaka gifwa.
8 §. Såsom Kongl. Maji:tz testamentzordning af åhr 1686 7 § gifwer een manwuxen jungfru tillstånd att giöra testamente, oansedt hon står under förmynderskap; altså synes skäligt, att och een jungfru, som så till åhrs kommen ähr, kan till goda sielf förestå och må sin jordh försällia eller förpanta.
10 §. Synes wara nödigt omständeligare införa om den, som brister åth eeden, på hwad sätt den försålda jorden skall inlösas, antingen efter mätismannaordom, eller effter kiöparens och sälliarens bestämmelse, efter som det torde föregifwas jord, tompt eller huusen wara skänkta, på hwilken senare händelse bördeman oförgrijpeligen bör niuta wärdering till godo.
11. 12. 14 §. Synes nödigt, att förmäla, om saakörens – – – .
16 §. Synas nödigt, att införa, det ingen skötning på godz på landet gifwes, förr än sälliaren opwist domarens bewijs om hembudet till bördeman, som här ofwanföre widh 2 § förmält ähr.
Cap. 7.
1 §. Att skänka tijonde penningen af sin arfwejordh till ewärdelig ägo synes icke kunna tillåtas, emot förra lagen och Testamentzordningen af åhr 1686, effter som sådant och skulle föda af sig åtskilliga twister emellan arfwingarne och den, som gåfwan bekommit, och förorsaka godzens och hemmanens stympande och klyfning.
Cap. 8.
1 §. I stället för annat gångbart synes skäligt införa gångbara waror, som mången äga kan, och icke kunna så snart till
