– – – och der de icke – – – ätteläggen, icke må hafwa förmonnen för de främm – – –.
Cap. 5.
§ 1. Ad ea verba: utan att byrdeman det hindra må. Wij kunna icke förstå, huru byrdeman elliest må hindra bytet, uthan i de fall att kiöp och skiffte komma tillsamman, och kiöp är större än skiffte eller lijka mycket; dock så, att byrdeman hwad bytet belangar, gifwer så benöjelig och godh jord igen, som en annan will och kan gifwa; samma besked är och med kiöpet.
§ 2. Denna punct synes wara betänckelig, i det derigenom torde förorsakas någon willerwalla i jurisdictionerne och cronones inkomster samt confusion i upbörderne.
§ 5. Häfdebyten förorsaka stoor oreda och orichtigheet i tomter och annorstädes, tyckes derför oförgrijpeligen de aldeles wore förbudne och uphäfne.
Cap. 6.
§ 1. Widh slike jorde- på landet samt huus- och tomptkiöp i staden plägar offta stoor oreda och många trätor deraf förorsakas, att kiöparen obetänkt sluter kiöp medh sälliaren, gifwandes uth fulla penningar förr änn widh tinget – – –, om godset medh skulld förbundet och inteknat är, och fastänn så – – – ning finnes, kan godset af upswullne interesser öfwer dess wärde wara bewärat, så att hwarken främmande kiöpare eller bördemannen derföre – – – gifwa will, och sälliaren, som ock offta icke gitter hemula, hwad han sålt – – – tijdh, förgör undfångne penningar, icke warandes mehra solvendo, dy synes oförgripeligen för större säkerheet skull wara bättre, att sedan de skriffteligen – – – öfwerens om prijset, låta strax derpå laga opbuden och laga fasta – – – och när godsets frijheet så alldeles försäkrat är, betales wär – – – händelse, om köparen det förr erlägger, stånde det på hans egen fara, så han icke må hafwa fog att beswära någon rätt härom.
§ 2. 1 Wadstena lähn opbiudes jord, huus och tomt i städerne af en uhrgammal sedwana, icke tree måndagar, uthan tree månadagar eller tree månader.