godtfinnande, om icke någodt tydeligare motte utsättias, huruledes desse begge rummen, som kunde synas wara emoth hwarannan, kunna concilieras.
Ad cap. 5 § 2.
Synes oförgrijpeligen någon närmare förklaringh wara af nöden, om wid jordabyten ifrån landet emoth huus i staden iämwäl den rättigheet, som anseer behörigheeten aff foro och domstolen, föllier ifrån jordegodzet på landet till huuset i staden, och twärt emot, så länge godzet eller huuset behåller samma natur, wilkor och öfrige rättigheeter, som det bortbytte hade, nemligen så länge den lefwer, som bytte, och i nästa arffall effter honom. Hwilken fråga i sådan händelse kunde upkomma, der det huus i staden, som således emot jordegodz å landet wore bortbytt, blifwe förpantadt och skulle lagfaras, innan någodt arffall händt, antingen det då skulle upbiudas i staden, der det är belägit, på tre måndagar, eller wid trenne häradztingh, som den bortbytte jorden hade skolat upbiudas.
Cap. 6 § 1.
Gifwer tillfälle att i underdånigheet föreställa denne casum: der flere medarfwingar i ett sterbhuus blefwe igenom någodt ariiall berättigade till någon fast egendom, som wijd inventarii uprättande och arffdeelningen wärderades för een wiss summa penningar, hwilken eendera af arfwingarne till samma faste egendoms lösen deponerade; men någon af dee öfrige medarfwingar sedan antingen sielf wille behålla, eller till någon annan sällia bemelte egendom för högre köpskillingh än den wore wärderad före, så frågas allerunderdånigst, om densamma alt framgeent må dertill hafwa een obeskränckt frijheet, eller om någre wisse fatalia måge uthnämbnas ifrån det wärderingen eller deposition af kiöpeskillingen eller wärderingzsumman wore skedd?
Ad cap. 6 § 3.
Påminnes aldraunderdånigst, att nabo i staden effter denne text hafwer allenast åtta dagar att lösa den tompt och huus, som bördemän intedt börda, der doch det 9:de cap. § 6, som sigh uppå detta capitel beropar, förunnar honom fiorton dagar.
