Caput 8.
§ 1. Den, som uthij trångmåhl någrom förpanttar sin fasta egendomb uthi staden, kommer mycket att lijda igenom det kortta laghfarande och fatalia, efftersom ägendommen således ägaren, bördemannen och flere creditorer ifrångåår, innan dhe, serdeles wijda afwarande kunna dherom kundskap [få ?]. Wore allt derföre uthij städerne angelägit något större uthrymme och någorlunda proportionerat, effter som landtmannen det niuter.
Wijd detta tillfälle förfrågas, att om .under ett kiööp åthskillige godz woro begrepne, som bördemannen icke förmår eller anståår att börda, honom må då fritt ståå att uthwällia, hwadh honom behagar och kiöparen icke destemindre wara i det öfriga till kiöpet förbunden, eller om icke egendommen oklyfft må föllias åth, så uthij börden som i kiöpet.
Caput 9.
§ 1. Enär debitoren fritt lembnas till sin giäldz betahlningh uthnämbna sin arfwe- eller aflinge jordh, när lössören intet tillhinna, thorde hans anhörige dherigenom præjudiceras frambdehles uthi dheras arfzrätt, om icke aflingejorden ikläder sigh arfwejordz natur, hwilken elliest kunde igenom kiöp och gåfwa libere abalieneras.
Caput 12.
§ 10. Emedan mantahlsräntan och extraordinarrie tunga, intet proportioneras effter öre, uthan hemmanetahlet, och offta händer, att uthij een byy, ett hemman af sex öreslandh äfwen skattar uthi extraordinarie för ett heelt hemman, som ett annat af tollff öreslandh bestående; dy synes eij oskiähligt, att i uthägone, som skoug, muhlbete, fiskie, röijningar etc. hemmanetahlet observeras, när twistigheeter grannar emillan opkomma, så kunde på det sättet cronones uthskyllder richtigare uthgåå, och hemmanen oprättare hålles, som elliest igenom sådanne andras förmåhner uthi ödesmåhl råka.
Caput 14.
§ 1. När marken är beqwämmelig och nödwändigheeten fordrar, thorde medh wederbörandes åsämiande synegånger for
