som sitt arfwegodz sällier, hwilket han, uthan något sitt arbete eller egne slögder, lijka som sofwande har öfwerkommit, och effter naturen skyldig wore, såsom hans förfäder det honom giort, åter till sine arfwingar förökt heller än förminskat att lemna och öfwerlåta; synes fördenskull icke wara för mycket, att en sådan, som sielf eij är man, sin födo och utkomst att förwärfwa, utan anwänder dertill, hwad hans förfäder med mödo och beswär till samtelige deras effterkommandes nytta och förkofring aflat hafwa, åthminstonne unnar sine arfwingar den lindring wid inbördandet af de arfwegodz han sällier, att arfwingarna dem måge inlösa effter deras rätta wärde, eller mätismannaordom, och icke så högt, som en eller annan fremmande uti hwariehanda consideration och afseende, såsom ett pretium affectionis, derföre biuda kunde.
Emedan, så ofta uti staden någon fast egendom till sahlu går, den samma icke allenast allmänt på rådstugun bör upbiudas, utan jemwäl bördemannen och naboen hembiudas, så synes Kongl. Rätten, att hembud må ske bördemannom jemwäl då, enär godz på landet sälljes, aldenstund bördemannen kan wara långt frånwarande ifrån den ort, der de allmänna upboden skee och godzet belägit är, så att samma upbod honom lätteligen eij kunna blifwa kunnige; doch skulle Kongl. Rätten derjemte pröfwa billigt, att denne hembiudning eij behöfde förrättas till alle uti slächten, som någon bördesrätt den ena näst den andra äga kunde, utan allenast till närmesta bördemän, och de, som med dem äre jemnarfwa; derjemte tyckes och detta beswär af hembiudning skiäligare kunna påläggas sälljaren än kiöparen, emedan han om sin slächt och närmesta bördeman samt des tillhåll och boställe bättre kunnig är än den fremmande kiöparen.
Ad § 2. Alldenstund ett huus i staden kan wara äfwen så considerabell ägendom som godz uppå landet, stijgandes jemwäl uti des wärde offta till en så stoor och anseenlig summa, att arfwingen, hwilken huset börda will, innom de korta fatalier, som honom der till lemnas, den samma eij kan tillwägabringa; altså hemställes till wijdare öfwerläggande, om icke i anseende dertill emellan upboden kunde sättias något längre tijd och termin, än härtill har wanlig warit, så att i stället för tree måndagar effter hwarannan dertill hädan effter förordnades tree månader och första måndag i hwardera månad.
