i fall meningen är, om twänne creditorer, hwilka äga inteckning af lijka tijd och ålder, och twista om præference till sin betahlning, som slutet af § sådant synes wid handen gifwa, hwarest giörs en åtskildnad för des rätt och förmon, som äger äldre inteckning, så skulle wid den händelse, Kongl. Rätten förmena heela denna § böra på detta sättet inrättas: Komma twänne till ting eller rådstugu och sökia af gäldenären sin betahlning, den ena hafwer en allmänn förpantning på all ens egendom, den andra på en wiss förskrefwen pant, bägge wid ett ting eller på en rådstugu dag intecknade, niute han förträde etc. Elliest tyckes och wara en saak af eftertänkande, huru wijda den, som äger special förskrifning på en wiss pant, bör för hela sin fordran niuta betahlning, framför den, som har låtit förpanta sig all ägendomen, enär de elliest bägge hafwa antingen lijka eller och ingen inteckning, ty en falsk och bedrägelig gäldenär kunde derigenom öpnas wägen att bruka list emot en creditor, som all egendomen sig förskrifwa låtit, i det han kunde samma tijd utgifwa sin obligation till en annan, och förskrifwa honom specialiter antingen all eller och bästa deelen af sin rätta och reda ägendom, hwarigenom denne, som hade special förskrifning då skulle borttaga ägendomen, men den andra creditoren ginge om sin betahlning miste.
Ad § 5. Till att göra lagen så mycket tydeligare i det, som denne § i begynnelsen omtalar, skulle Kongl. Rätten förmena, att man angående dens förmon och rättigheet framför andra fordrande, hwilcken sin hafwande obligation eller underskrifne täckning inteckna låtit, skulle här i synnerhet och per expressum förmäla om pantehafwanderne eller creditoribus hypothecariis, neml. att en blott chirographarius, hwilcken sin fordran förr inteckna låtit, äger förträde för en hypothecario, som sin rätt senare eller aldeles intet lagligen har bewakat, så att orden kunde oförgripeligen så inrättas: sådan inteckning äge så wäl för panthafwanderne som andre fordrande förmån, och komme öfwerskåttet dem androm till goda effter hwars och ens hafwande rätt.
Såsom uppå detta stället i lagen handlas om inteckningar, samt om den rätt och rättigheet, som genom laga vigilance den ene creditori framför den andra tillwäxa kan, men finnes derwid intet wara förmält om creditoribus privilegiatis, hwad rätt och ordning de i anseende till andras inteckningar, såwäl som sins emellan, hafwa skohla;
