att tillsättias måtte: så framt med fulla skiäl eij bewijsas kan, att det till ödesbyen tillförene lydt och legat hafwer.
Ad § 8. Genom det att twänne häraders sins emellan upkomne twist om ägoskillnad skulle af lagmannen immediate uptagas, blefwe dem betagit beneficium af den första instance, hwilket man i ett så angelägit måhl skulle hålla för betänkeligit; hwarföre kunde en sådan upkommen twist heller. af en uthäradz häradzhöfding och nemd först uptagas och dömmas, och sedan gå genom waad till lagmanssyn, om så behöfdes; sammaledes, der om twänne landskapers skildnat twistas, skulle Kongl. Rätten af samma orsaak hålla för rådeligit, att saken först af en opartisk häradzsyn företogs och dömdes, men sedan å nyo, i fall det behöfdes, effter föregången appellation, af en fremmande lagman och opartisk nemd.
Cap. 15.
Ad § 1. Det ordet allmännt wid begynnelsen af denne § tyckes gifwa tillfälle till dispute och åthskilliga uttydningar, hwarföre synes Kongl. Rätten, att det kunde heller aldeles utelåtas.
Ad § 6. Framför det ordet klandratt, som i denne § införes, skulle Kongl. Rätten förmena, att desse orden stå borde: med laga skiäl; emedan ett ogrundat klander, som kan skee med ett blott ord utan bewijs och skiäl, hwar wid man och sedan låter beroo och stilla tijger, ingens häffd synes kunna eller böra præjudicera.
Cap. 16.
Ad § 3. Liggia flere byar innom en rågång, men lijckwäl etc. Denne mening tyckes wara mörck, och behöfde tydeligare utsättias.
Cap. 17.
Ad § 2. Det synes wara onödigt att förmäla och specificera i lagen, till hwilcka usus Kongl. Maij:tt behagar i nåder anwända de twå delarne af kyrkiotijonden, som i kyrkioherberget införas skola, antingen det är till kyrckiors, hospitalens och krigsfolckz underhåld, eller till några andra rijcksens tarfwer, som Kongl. Maij :tt sielf det gott och nödigt finner.
