§ 10. Såsom af uhrgamble tijder har warit och än är i bruuk, att bördlösen skiedt efter mätismannaordom, tyckes oförgrijpeligen, att hädanefter sammaledes derwidh förblifwa må, att icke, der annorlunda skiedde – – – bördemannen – – – med den ehna – – – dem ifrån medh – – – och kiöparen under – – – hafft jorden, den – – – nödigh melioration – – – emoth intet kunde – – – han haft af jorden, synes komma i consideration, huruwida sådant – – – honom af bördeman – – – giöras.
§ 11. Desse orden: Eij må någon, andre byrdemän eller naboer till förfångh, medh andras penningar inlösa eller börda jordh, huus eller tompt oskyllom mannom till handa, uthan han henne å landet 6, men i staden 3 åhr behåller, tyckes gifwa dett förståndet af sigh, som man skulle kunna inbörda jordh för oskyllom mannom, hwilket, som dett eij præsumeras wara legislatoris meningh, så torde sådant medh tydeligare ordh kunna uthsättias.
§ 16. Dett hafwe ingen wåldh, den jordh mehr qwällia, som engångh så wardh är, etc. – – – gifwas exceptio rea- – – –actorem, och des successorer – – – ex eadem causa denuo – – – så emoth tertium, som – – – betagas, att få qwällia – – – han der till fogh hafwer – – – sente]ntia non facit jus nisi inter partes litigantes.
Här synes kunna införas fatalier för – – – att – – – afgiärdaby, jämte huru wijda samma rätt, som gifs bohlby, bör och gifwas afgiärda by till des inlösen, om bohlby uthom bördh går till salu; sammaledes kunde och här införas, hwadh som finnes stadgat i den 28 § i resolution på allmogens beswär 1686 om bergzmansjordh, när den uthom bördh går till salu; äfwen och synes här icke böra förbijgåås den rätt och förmohn, den har att inlösa ett skatte hemman, framför en främmande, som har räntan deraf.
Cap. 7.
§ 1. Att en må kunna bortgifwa till ewärdeliga ägo 10:de dehlen af sine arfwegodz; synes eij medh andra wilkor böra tillåtas än om – – –
