samskiödt marck, uti hwilken cronan participerar, torde då sådant låfgifwande wara förbudet, helst stort missbruk derunder kan föröfwas, i det icke allenast samme jordägare, som participerar i allmänningen, torde skiuta sielf mehr än han borde, och desutan ändå låfwa een annor föröfwa detsamma, cronan till stort præjudice, som deremoot till äfwentyrs antingen intet eller ganska lijtet åthniuta finge, där doch lijkwähl des höga rettigheet i proportion af hemmanthalet, som uti allmänningen rådande wore, torde wara mehr än dubbelt större än någon annors, såsom till exempel, een frellsegård wore participant med 3, 4 eller flere cronohemman, wedh hwilken beskaffenheet alt låfgifwande borde förbudit wara.
Cap. 29 § 1 et 2.
Förplichtar adelen jämpte andra att hålla kornhuus och tijondeboder wed macht, hwilket synes behöfwa någon förklahring, emädan adelen för tijondens affgifft effter privilegierne på deras sätisgårdar sampt rå och rörs hemman frij
Cap. 32 § 2.
Dhen påbudna bygnaden wed giästgifwerijen synes wara för allmogen och häradet så mycket mehra odrägelig, som det sig offta befinner, att uti ett härad kan wara 6 och flere giästgifwerijer, hwilkas bebyggande med så många huus, som nu föresatt är, woro een stoor tunga för landet, serdheles på slättbygden, hwaräst timberwercke medh stoor bekåstnadt ifrån fierran orter hemptas måste, och borde fördenskuld giästgifwaren, som dageligen sitter i fördhelen, skaffa sielf nödige huus till dhe resandes accommodement, i synnerheet the, som åbo skattehemman, när allenast häradet till tarfweligh stallrum framskaffade och upbygde.
Cap. 32 § 6.
Förbiuder, att ingen må nyttia kåst eller i herberge hoos någon annor än giästgifwiaren, och det wedh 5 dalers böter, om någon sådant meddehlar och uplåter. Hwarweed oförgripeligen påminnes, att om sigh så kunde tillbära, det någon reesande, medelst hwarjehanda ordsaak af owäder, willfarande eller annat hinder kunde begiära huus hoos een annor good mann, woro då något strängdt att påläggia
