mål Rådmannen derwid att höra, då nu honom högt förelästes 6 § uti 9 cap. och frågades derpå, huru det tillkommit, att denna § något mörk och otydlig blifwit införd.
Aulæwill sade, at denna punct är wäll intet uti det, som han öfwer Handellsbalcken uppsatt och utarbetadt, blefwen införd, men efter den af K. Lagcommissionen sedermera blifwit tillagd, så lärer den ock allenast gå derpå ut, at alla obligationer böra wara utan list och kan fördenskull denna punkt ännu tydligare till des rätta mening införas.
Dernäst förelästes honom 3 § af 6 cap., i anledning hwaraf honom och nu frågades, huru han rätteligen förstode landskiöp, som i lagen förbjudes.
Aulæwill sade sig dermed förstå, enär någon först fahr ut på landet och upphandlar af landtmannen hwarjehanda wahror och dernäst dem utan tillstånd annorstädes å landet by ifrån by utmånglar och således både förhindrar landtmannen med sina waror till staden att komma och dem utur första handen för bättre pris försällja, jemwäll och betager borgaren allehanda för landtmannen nödiga wahror deremot till honom att öfwerlåta; dock kan han för sin del ej finna det under landskiöp böra wara förbudit, enär anten en borgare eller af hwad stånd den ock är, som i staden bor, låter för sig på landet upphandla och till stads föra allehanda wahror till husbehof och egen förtäring, hälst emedan han dermed ingen präjudicerlig handel widare tänker idka; ty om man ock alltid skulle wänta i staden, till des landtmannen allehanda nödiga wahror införde, skulle man ofta derå märkelig brist befinna, som ock af dessa tiders förfarenhet nogsamt sannas.
Hr Ass:n Carlheim sade, at hwad det widkommer, att landtmannen uti dessa swåra krigstider ingen serdeles myckenhet af allehanda wahror till stads fördt, så härrörer det af åtskilliga ordsaker, nembl. först det slätta myntet wij en tid haft och dernäst det å landtmannens wahror satta ringa pris, hwilket just afhållit honom sina wahror till torgs at föra, emedan han wäll wetat, at den, som samma wahror af honom hafwer nödige, måste förutan reseomkostnaden gifwa landtmannen, hwad han derför begärer, ock fast sådant allt, härtills under krigstiden, förordsakat en och annan stor swårighet till des utkomst, så kan dock deraf intet tagas anledning at annorlunda förklara eller ändra lagens rätta mening än den härtills warit och äfwen bör wara,
