som det är emottagit, utan at någon casus derwid specificeras, efter såsom genom förberörde ord eljest anledning kan tagas, at hindra ägaren ifrån återbekommande af det han uthlånt; der han likwäl så mycket mindre bör ställas in petitorio, med slikt beswähr at wisa, det ingen förbättring och kåstnad på det uthlånte godset warit nödig, som commodatum är gratuitum, och alt derföre det lånte utan någon inwändning bör återställas ägaren. Och så framt någon nödwändig förbättring derpå wore giord, som domaren kan pröfwa, at låntagaren bör niuta wedergiälning före, synes då billigare wara, at han må söka det igen af ägaren, uthan at under sådan praetext imedlertid kunna behålla låhnet, til dess rätta äganden derom föruth med låntagaren lagligen uthfört, igenom hwilken widlöftighet hwar och en torde afskräckas något at uthlåna.
§ 10. Denne casus, som här omtalas, och sällan existerar, tyckes kunna förbigås och utelämnas; emedan uthi en lag eij synes nödigt, det alla casus så noga upräknas, hwilket torde gifwa anledning til sådane påfund, som eljest eij warit påtänkte; uthan woro bäst, at slikt, som sällan händer, til domarens bepröfwande lemnas, hwilken wid hwart och ett förefallande måhl efter dess omständigheter och befundne beskaffenhet deruthinnan kan förordna.
Cap. 14. Om nedsatt och förtrodt gods.
§ 1. Och orden: Lägger någon in hos annan, som thet emottaga will, guld, silfwer etc. Tyckes de orden som {{sp|thet emottaga will kunna utelämnas, efter såsom intet depositum hos någon kan skie, med mindre den, hos hwilken det nedsättes, det samma will emottaga.
§ 2. Efter som ingen depositarius kan wara förbunden at bättre wårda en annans egendom än sin egen, antingen någon wedergiällning wore utfäst eller intet; altså tyckes den sidsta meningen i denna § aldeles kunna utelemnas.
§ 8. Denna § synes wara onödig, emedan sådane måhl af det föregående, som i detta capitel är stadgat, bäst kunna afdömas, efter de wid hwart och ett måhl förefallande serskilte omständigheter, hwilka hos domaren komma at öfwerwägas. i
§ 10. Och orden: äro the stridige om arfwet etc. Aldenstund hwarken depositarius kan förbindas emot dess wilja at behålla
