Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/346

Den här sidan har korrekturlästs
332
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

än som i hwarje landzort kan wara brukeligit, eller blifwa förordnat, wari lika böter.

Wid slutet af 20 § torde denna mening wara nödig at Och den, som ingen löhn har, uthan allenast hos sin husbonde math och kläder åthniuter, skall med arbitralt straff beläggas, om han i olaga tid samt olofwandes uthur tiänsten afwiker.

§ 22. Wid denna § är redan § 13 påminnelse giordt, så at alt hwad häruti stadgas, kunde uthi den 13 § införas.

§ 24. Wid begynnelsen af denna § kunde den mening införas, at den husbonde, som understår sig at wägra sitt tiänstehion dess richtige afskiedspass, böte tije daler silfwermynt. Och der någon annat afskiedspass uthgifwer, än det, som swarar emot tiänstehionets förhållande, böte 40 daler silfwermynt til treskiptes.

Cap. 16. Om bolag och sällskapshandel.

§ 14. Ware bolag dermed brutit etc. Härwid tyckes wara nödigt at tillägga: så framt stämmodagen då så när förhanden woro, at det wäl, och utan de öfrige bolagz interessenternes skada kunde skie. I annor händelse skulde det falla de oskyldige bolagzinteressenterne för swårt, om bolaget skulle brytas, enär enthera af bolagzmännen af dess creditorer blifwer trängd, emedan de intet synes äga större rätt til debitorens egendom, än han sielf har. Imedlertid, och till dess stämmodagen uthe är, kunna creditorerne i samma bolagzmans andel hafwa sin säkerhet.


Cap. 17. Om syslomän och beställningzhafware.

§ 4. Tyckes meningen blifwa tydeligare, om den således ändrades: Hafwer någon fullmacht för annan at giöra och låta, och kommer han til skada, som fullmacht gaf etc., i hwilken händelse orden: i annars beställning och therå komma at gå uth.

§ 6. Utlät sig Kongl. Rätten, at efterst wid balken kunde påminnas, at som åtskillige måhl deruthinnan äro inryckte, som synas wara så klara, at ingen lag derpå skulle behöfwas, uthan af ett sundt förnuft slutas; så tycktes sådane måhl kunde uthslutas, på det lagen eij må blifwa alt för widlöftig.

§ 11. Slutet af denne § förmenas kunna uteslutas, som så lyder: Men til andre hans brått måge the ej swara, utan the dehl