otåhligheet och swordom, men i kyrckian och under gudztiensten gifwes därtill intet tillfälle.
Ad § 4. Alldenstund den, som begår meeneed inför rätten, eller swär upsåteligen emoot sitt samweete, warder i denne § straffat till ähran och des uthan belagd med kyrkioplicht, ty synes Kongl Rätten, att penningeböterne därofwan uppå eij böra uthsättias till 100 daler, uthan såsom han reedan haar mist det dyresta, som är ähran, kunde 10 dalers penningestraff därofwan uppå wara nogh, jempte kyrkioplichten.
Cap. VI.
Ad § 7. Om något reeser utur staden een hälgedagsmorgon uth- på landet, där hans godz beläget är, och kommer till bijwista gudztiensten i sin sochnkyrkia, eller och, om någon elliest får ett hastigt ährende uth een hälgedagsmorgon och bijwister lijkwäll gudztiensten på landet, han synes eij böra beläggias med bötor, eller under denne § förstås.
Ad § 8. Denne § tyckes wara öfwerflödig, alldenstund ingen sätter någon måhlning uti kyrkian utan med kyrkieheerdens och kyrkierådens wettskap och behag, hoos dem står och att förkasta och intet emottaga, om någon will giöra gåfwa till kyrkian, som är oanständig och otienlig, så att där å eij någon lag eller boot behöfwes.
Cap. VII, VIII, IX, X, XI.
Såsom uti alle desse capitler talas om konungens rättigheeter, och om det straff, som de, hwilcka sig där emoot förbryta, böra beläggias medh, altså är een deel af denne Kongl. Rätten i den meening, att alt detta skulle införas i sielfwe Konungsbalcken, emedan och uti samma balck allareedan een dehl däraf är wärckeligen införd, icke allenast hwad Kongl. Maij:tz rättigheeter widkommer, uthan och hwad angår sielfwa straffet för den, som sigh där emoot förgrijper.
Elliest, uti det 9 cap. § 1 näst effter de orden för rijksens {{sp|wärn tyckes Kongl. Rätten det borde tillsättias: eller uthan Konungens befallningshafwandes weetskap, ty elliest kunde någon wara så waanartig, att han under skeen af rijksens wärn torde uppbjuda krigsfolck, konungen och rijket till skada.
