Ad § 2. Begynnelsen af denne § tyckes tydeligare således kunna inrättas: Tager någon een fånge ifrån cronones betiente, eller någon annan, som befalt är, honom i förwar hafwa, eller till fängelset, tings etc. föra.
Cap. XXXI.
Ad § 2. I stället för landzflychtigheet förmeenar een deel af Kongl. Rätten, att penningebötorne kunde förhöjas, och den, som botum icke orkar, plichta med kroppen.
Ad § 9. Såsom det 40 cap. Edzöresbalcken LL. giör åthskillnad emällan den, som mehr eller mindre rånar, jämwäll och om rånsmannen blifwer gripen å färska giärning eller eij, så synes och i denne nya lagen sådane omständigheeter böra ansees, och däreffter giöras någon distinction i straffet.
Ad § 11. Angående de bötor, som för hwart nedderhuggit eller förderfwat trä erläggias skola, tyckes Kongl. Rätten, att som sådane fruchtträä kunna offta wara fast mehra, men stundom och mindre wärde, än de penningar, som bötas skola, det då skiähligast wore, att den, som åwärckan giordt, betalar först måhlsäganden träät effter mätismannaordom och böter desuthan 10 daler till treeskiptes.
Ad § 12. Skadan, som görs på planck eller giärdesgård, synes böra särskilt betalas och refunderas till målsäganden.
Ad § 14. Desse bötor synes wara för swåre, förmeenandes Kongl. Rätten 10 daler wara nog, och att därjempte uti denne § måtte uthföras, huru och den, som fäät i sitt kom eller gräs uptager, skall lysa det upp, och sine grannar sådant tillkännagifwa.
Cap. XXXII.
Ad § 1. Till lijfzstraffet i detta grofwa måhl är Kongl. Rättens meening att läggias borde, det een sådan landz- eller siöröfware straffas med stegell och hiuhl.
Ad § 2. Enär rånsmannen begår tillijka dråp, synes straffet böra skärpas med råbråkande.
Ad § 6. Wijd detta tillfälle påminnes jämwäll om den fördubbling af bötorne, som bör skee, då konungen är i staden.
