Cap. XXXIII.
Ad § 1. Denne § synes för mehra tydeligheet skull kunna således inrättas: Tager man qwinna med wåld, eller fremier sin onda willia med en möö, som eij till mogen ålder kommen är, miste lifwet, och qwinnan ware frij för all tillwijtelse; men kommer han intet att fullborda sin lusta med henne, böte för wåldet etc.
Ad § 5. Wijd slutet af denne § påminner Kongl. Rätten, att straffet eij synes böra wara lijka och enahanda, antingen den, som häfdar een wåldförd möö eller änckia, giör det med eller emoot hennes willia, och tyckes det förra, nembligen om häfdandet sker med hennes willia, eij förtiena lijfsstraff, emedan hon i sådan casu, enär hon samtyckt till häfdandet, synes lijka som ex post facto till sin bortfördzel consenterat.
Ad § 6. I stället för qwinna, tyckes böra sättias jungfru eller gifft hustru, emedan denne § alla qwinnor igemeen icke rörer, uthan allenast dem, som äre uti wiss familia, eller och där een jungfru är i sin måls- eller gifftomans huus.
Ad § 7. Denne och den fölliande § synes höra till Dråpmåhlabalcken.
Ad § 9. Till det ordet argheet synes här böra läggias: och uthan någon gifwen orsaak.
Cap. XXXV.
Wijd detta capitlet påminnes generaliter, att definitionen af edzöre, sampt huru edzöre bötas må, synes fogligare sättias främst i denne balck, än nu wijd slutet.
Ad § 1. Denne definitionen förmeenar Kongl. Rätten kunna tydeligare inrättas således: Edzöre är een upsåtelig förbrytelse emoot den frijd och säkerheet, som konungen alla sina undersåtare har låfwat och tillsagdt, enär det skeer, antingen med dråp, såramåhl eller blodwijte, uppå de orter och ställen, som i denne balck uthföres, men hwad i hastigheet och brådom skillnad händer, är icke edzöre.
Ad § 2. De sidsta orden i denne § synes böra uthföras således: antingen den dräpne edzörsbrytaren, förr än han blef dräpen, har förwärckat sitt lijf eller icke.