Kongl. Swea Hoffrättz påminnelser, till den upsatte nya Dråpmåhlsbalcken.
Cap. I.
Ad § 1. Det ordet frijdh, som i slutet af denne § införes, tyckes kunna förtydas på åthskilligt sätt, hwarföre förmeenar man, att paragraphen kunde tydeligare således slutas: med mindre konungen tillåter målsäganden taga förlijkning, och dråparen till lijfwet benåda.
Ad § 2. I stället for det ordet af dens ägendom etc. förmeenar Kongl. Rätten böra stå och; elliest synes och effter de orden: som så dräpen war böra tillsättias: och minst wållande warit, så att heela meeningen kunde här således uthföras: och däns ägendom, som så dräpen blef, och war minst wållande, ware för bötorne frij.
Ad § 3. I stället för läggia händerne etc. förmeenar man kunna beqvämligare sättias: bära händerne.
Ad § 4. I stället för de orden miste lijf för lijf tyckes wara nog att sättia: miste lijfwet.
Ad § 7. De bötor, som wijd slutet af denne § införes, synes eij kunna delas till treeskiptes, och måhlsäganden någon deel däraf tilläggias, emedan han wijd sådant tillfälle eij leed någon skada.
Cap. II.
Ad rubr. et § 2. Påminnes om de orden: wärjande hand, som tyckes wara något otydelige och emoot genium lingvæ; kunnandes något annat, som klarare är, i det stället sättias.
Ad § 3. Heemställes i Kongl. Lagcommissionens wijdare öfwerläggiande, om det icke är för swårt att statuera generaliter, det den, som och brukar moderamen inculpatæ tutelæ, dragandes uth sin wäria, då han är i lijfsfara, skall lijkwäll straffas med full mansboot och kyrckieplicht, i den händelse, då den andra sielf förorsakat sig döden af hans wäria.
Cap. III.
Ad § 1. Heemställes i lijka måtto till wijdare öfwerläggiande, om icke den, som för dråp skull begiär och erhåller leigde, bör icke allenast wara på frij foot, uthan och bewijsa, det han är stadd uti
