Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/364

Den här sidan har korrekturlästs
350
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

een främmande öfwerhetz land, där han eij grijpas kan. Wijd detta tillfelle påminnes jämwäll, om icke heela den processen om leigde, huru det begiäras och erhållas må, samt huru den brotzlige, sedan han sig hoos dommaren angifwit och i fall han warder fäld till saaken, skall innom een wiss tijdh effter dommens publication begifwa sig bort igen utur Kongl. Maj :tz rijke och des tillydande provincier, med hwad mehra, som det måhl om leigde angår, hwaröfwer man förmeenar att ett särdeles capittel kunde blifwa utsatt, och uppå des wederbörliga ställe i lagen infördt.

Elliest warder wijd detta capittel så wäll som de fölliande generaliter påmint om det, som tillförenne angående mansboot är anfördt, hwareffter samma mansboth eij kommer att gå till treeskiptes, eller i tränne lijka deelar, utan tager konungen däraf 100 daler, häradet eller rådstugun 50 daler och målsäganden niuter sin förlijkning, uthan någon föreskrifwen summa.


Cap. VI.

Ad § 2. I stället för 40 daler synes wara nog 20 dalers boot, i anseende till een sådan handlöös wåda, som i denne § omtahlas.

Ad § 4. I stället för de orden: fäller man sig sielf etc. tyckes wara beqwämare; faller någon, och stöter sig till dödz etc. Item i stället for desse fölliande: skeer det på muurställning {{sp|eller annat slijkt tyckes wara bättre: skeer det på ställning, eller annan ort, där fara är med.

Ad § 5. Drifwer man annan etc. Här tyckes någon limitation böra tilläggias, och detta således uthsättias: Drifwer någon een annan i oträngda måhle till den wäg, ort och arbete etc., emedan wijd eldzwåda, watunöd och andre slijka händelser må een huusbonde hafwa macht saaklöst att befalla sin tienare, att gå jämwäll på den ort, där elliest kunde wara någon lijfsfara.


Cap. VII.

Ad § 1. Denne § tyckes wara något obscur och bör tydeligare uthsättias, och påminnas wijd detta tillfället generaliter, att stijlen effter möijeligheten må öfwer alt giöras klaar och lius, så att orden och meeningen straxt af hwar och een må kunna begrijpas, uthan något tillfälle till twifwelsmåhl, scrupuler och ambigviteter.