Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/376

Den här sidan har korrekturlästs
362
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

§ 7. Afskriffter. I stället för afskrifter tyckes böra stå arfskiffter, hälst som näst föruth nämbnes inventarier och testamentet.

§ 9. Uthi denna § finnes ett ordh näst effter försnillar, som heeter fyter [ͻ: förbryter], hwilket synes wara förskrifwit.

§ 10. Den, som af oskiffto godz något förskingrar, tyckes så wähl medh plicht ihogkommas, som den det förtiger och undandöllier.


Cap. 8.

§ 1. Kommer then, som mist hafwer, innan lyst är. Nu kommer ägaren emellan första, andre och tridie lysningen, qværitur, om han då uthan wedergellning må få sitt igen. Nu kommer han strax effter 3:die lysningen, då synes han eij böra mista tredieparten, uthan hittaren medh mindre må låta sigh benöja, ty 3:die parten all fyndet kunde wara så dyrt och kåstbart, att det hittarens omaak och beswähr 10 dubbelt öfwerginge. Om fynd skall lysas på 3:ne tingh. drages tijden för långdt uth, sehrdehles här i Norlanden, hwarest mehrendehls 2 tingh allenast om heela åhret hålles, ty synes wara nog, om fynd på ett tingh och tree gånger i kyrckian eller på kyrkiewallen opplyst blifwer.

§ 2. Samma lag ware om strandwraak och bottnfynd. Här göres strandwrak lijka med bottnfynd, men i 36 cap. Tiufwebalken L.L.. är den åthskillnadh, att eenom för bottnfynd större betahlningh än för strandwraak tillägges, ty medh bottnfyndz opptagande, såsom anckare och dylijkt, större omak och beswähr är, än medh strandwraak.

Flytande fynd uthslutes, men synes böra införas och lijka medh strandwraak ansees.

Uthi denne § talas om uhrminnes nedgrafwen skatt etc., hwarom uthförligare förmähles i det 19 cap. § 9 jordebalken och tyckes oförgripeligen wara nog, att derom handlas på ett rum och i een balck.

§ 4. Kommer den, som mist hafwer, sedan lyst är, och lagligen till sig winner, tage sitt åther uthan lösn. Detta synes böra förståås om dhe creatur, som äro märcknade fää, och hittaren imedlertijdh kan bruuka, men för annan boskap tyckes han wara berättigat något att niuta i anseende till des omak, förwahr och skötzel.