åthskillige ställen kan hafwa stuhlit, innan han blifwer grepen och för rätta ställt.
§ 6. Tage han allt hwadh tiufwen på sig hade och hans eget war. Poneras, att hoos tiufwen skulle finnas 50 och mehr dahler, hwilket kunde wara all hans ägendomb. Skulle nu den, som honom fångade, taga allt, kommo måhlsäganden at mista sin måhlsäganderätt, hwilket synes wara något efftertänkeligit; hwarföre oförgripeligen förmehnas, at een wiss penning uthsättias kunde, som den af tiufwens hoos sigh hafwande saker, hwilken honom fångade, hafwa skulle.
Cap. 2.
§ 2. Stiähla flere tillhopa. Om månge woro i stölden dehlachtige, som steeg sig öfwer 60 till 70 daler sillfwermynt, förfrågas, om dhe då alle skohla lijf mista, eller om stölden woro under 60 daler silfwermynt, om dhe då hwar för sig skulle förutan at restituera måhlsäganden sitt igen, böta effter wärdet in triplum, eller om de proportionaliter ansees skohle, uppå hwilken händelse åter förfrågas, huru förhollas skall, när tiufwarna intet hafwa at böta medh och stölden intet stiger sig så högt, at ett gatulopp kan komma uppå hwar och een af dem.
Cap. 7.
§ 6. Uppenbarar och uthsprider det, som skrifwit war etc. Påminnes hwad straff den öfwergå bör, som af een otidig förwetenheet een annans breef upbryter, fast han icke söker sådant till een annans skada at uthsprida; såsom och hwad straff dhen undergåå böör, som ens bref på posthuuset uthtager, och dem intet återställer.
Cap. 8.
§ 4. Behålle thet hoos sigh. Synes oförgripeligen, på det all stöldh så mycket någonsin möijeligit är hämnas måtte, att dhe, som någon driffteboskap lysa up, intet böra beholla den hoos sig, utan at den under tridie mans wård lembnas bör, intill dess fatalia för äganden äro förflutne, då cronans befallningzman synes böra taga tingzattestatum, at allt är lagligen procederat, och sädan samma drifftefä försälja, då Hans Kongl. Maij:t een treding, häradet annan,
