Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/393

Den här sidan har korrekturlästs
379
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

derföre betahlning. Skulle och samma creatur förkomma ifrån den, som hittade, förutan hans förwållande, då synes och den böra wara saaklöös, och utan answar.

§ 6. Hittar nu någon etc. och eij uplyser etc. Der den som hittade, eij allenast intet lyste det up, utan än der uthöfwer, wijd effterfrågan, aldeles nekade der till, heemstelles, om icke eens sådans straff borde lijka med andre tyfwar skerpas, och den, som hittade och nekade, effter dess wärde wara och blifwa tyff.

Cap. 9 § 1. Kiöper någon misstenckt gods etc. Uthi anledning af åfwanbemälte 3 cap. heemstelles aldra oförgripeligast, om icke här borde tillsättias: kiöper någon misstenckt eller uthi lagen förbudet godz, såsom konungens krigzfolkz hästar, gewehr och munderingar, hwad undan wådeld, wattnsnöd, skiepzbrått, allmän fiende, wore räddat etc. etc. Wijdare synes under denne tituln om olaga handell böra komma uthi consideration: 1:mo Om den, som upå tårg eller marcknad, offentligen eller elliest, in- eller uthom staden, med wittnen, och för fullo werde kiöper hästar, boskap eller annat godz, som dock kunde wara stulet, och han intet weet eller kienner sin fångesman, huruwijda een sådan böör befrija sig att hwarcken wara tyfl eller tyfwens medhielpare, sampt äger mista tyfgodzet, och sedan befogat att sökia skadeståndet af sin kiöpman, enär eller hwarest den kunde upspanas. 2:do Dher som det stulna godzet wore sedermehr försåldt och gänget genom åthskilliges hender, som alle bona fide derom handlat, kunnandes leeda ifrån sig och wisa sådant intill tweggia, treggia eller flere mans hender, huruwijda rätte äganden, som det bortmist, må uthan åthskildnat, genom huru många mans hender det går: ändå wara befogat att återtaga sin uthan lösen?

3:tio Om icke den lönliga handell, som skeer mannen owettande med hans hustro, barn och hion, och derigenom kommer dem att draga ifrån man, föräldrar och husbonde dess egendom och goda etc., borde här ihågkommas med lijka straff for den, som dem der till förfördt eller tubbat, som for annan tyfnadt.

Cap. 10. § 1. Ingen må det han wijdkiännes, frånstuhlet eller borttappat etc. sielfwilligdt återtaga etc. Der som een sådan eij allenast utan domb, utan och lönligen och emot dhens wettenskap eller willie, som det hade uti förwahr eller hender emellan,