på fängelse uthgåå, blefwe omkåstnaden af cronones medell så mycket större, och saakörerne, hwaraf kåstpenningarne erläggias plägar, blefwe förmedelst corporalstraffen så mycket mindre.
§ 4. För 1 och 2 dahler s:mtz snatterij tridie gången synes lijfsstraff wara för hårt, och kunde i stället böterne multipliceras.
Ad cap. 2.
§ 4. Fastänn mann icke will anklaga sin hustru for boodrätt, doch synes den, som medh een slöösachtigh hustru hembligh handlar, böra för boodrätt plichta. Thet må och een förståndig hustru låta wed rätten förbinda, att ingen må med dess slöösachtige mann handla, och den, som deremoot bryter, för boodrätt plichta.
Ad cap. 3.
§ 1. Denn, som förmedelst dörebrått och uthan gifwit tillfälle medh upsååt och åtråå sigh föresätter att stiäla sin huusbonde, synes bedrifwa gröfre tiufnad än den, som sin herres i händer och wacht betrodde saaker försnillar.
Thet synes och så een åtskillnad wara emellan den tiänaren, som i trångzmål till sin och dhe sinas tarf, eller och dem, som uthan twångh blått till att richta och förkåfra sigh, sampt till fyllerij, dubbel och annan odygd sin huusbondes ombetrodde saaker försnillar. Men der skiutzbönder den reesandes saaker, som dhe achta borde, bortstiäla, till märkeligt hinder, afsaaknad och skada för den reesande, dhe synes böra plichta, såsom ofwanbemälte 1 paragraphus i projectet förmäler.
Ad cap. 4.
§ 5. Tager någor annars häst, bååt eller annat ting, fast än icke till att stiäla det ifrån ägaren, doch till att nyttia det uthan låf, då synes i consideration komma, hwad twång och nödwändigheet han dertill hafft och hwad afsaaknad, nackdeel och skada ägaren derigenom lijdit, anten uti det tagne tingetz bortkommande och fördärfwande eller ägarens beställningars försummelse, så att saaken dereffter lindres eller skiärpes.
Ad cap. 5.
§ 2. Der någon så dristig wore, att han upbryter påstewäskan, anten genom wällde på landzwägen, eller hoos påstbönderne det tillfälle finge, den synes hafwa förtiänt det straff, som parag. 2 förmäler.
