arbetar, med straf beläggias, men der någon derigenom blifwer bedragen, att då arbetaren äfwen derföre plichtar och swarar för skadan, der eij den andra woro solvendo.
6 §. Såsom mången af sielfzwåld, nyfikenheet eller argheet upbryter andras bref, ändoch han ingen skada derigenom förorsakar, altså wore nödigt, att ett wist nesligit wijte uthsettes till förekommande af ett sådant sielfzwåld, och arbitrerande i det stelle uthslutes, till nederrätternes säkerheet.
8 Capit.
2 §. Af nedgrafwen skatt synes billigt, att och jordäganden deraf niuter andehl, och som i det 36 capit. Tiufwabalken L.L.. och 15 cap. ejusdem Tit. St.L. warit uthsat, att af båtnfynd bergaren bör niuta halfparten, altså hemstelles underdånigst, om icke i anseende till det att bergaren med största möda och undertijden medh lijfzfahra för öpen siöö måste sådan båtnfind upfiskia, kunde som tillförende bekomma helfften, och en åthskilnad således giöras emellan båtnfind, och det, som utan beswär hittes och bergas kan.
10 Cap.
3 §. Införes att den, som ohemult beskyller een annan för tiufnad, bör undergå samma rätt, som han enom annan gaf saak före; hemstelles fördenskull underdånigst, om icke den, som felar i probation, kunde i det stellet att han skulle plichta, som hade han sielf stulit, beläggias med något wist uthsatt straf, som tillförende i lagen warit i hwart och ett måhl uthtryckeligen förmält, och att på högre eller större saak sätties ett der effter proportionerat straf och äfwen så mindre straf i mindre måhl.
Dehlen af Missgernings balken om hoor, skörlefnadh och möökränkning.
1 Cap.
1 §. Såsom i Finland intet tuchthuus eller annan sådan ort finnes inrettad, hwarest allehanda bråtzlige och lättingar kunde plichta, altså hemstelles underdånigst, om icke dhe wahnartige till skräk,
