och trediungen, som hitte; men utij Iordaballkens 19 capit tillägnas iordäganden trediedehlen aff iordgrafwet godz.
Cap. 9.
§ 1. Förmähles att den, som kiöper witterlig tiufnadt, skall wara tiufwer, men om han böör plichta som tiufwer och godset af honom stuhlet woro, eller allena gifwa honom sitt igien, som widkiändes och wara för böther frij, synes nödigt något nermare uthsettias.
Cap. 10.
§ 3. Dhet, som här uthsettes, att den, som tillwijter annan tiufnadt och det eij fulltyga kan, bör stå samma rett, som han eenom androm gaf saak före, synes wara for swårt, isynnerheet om han, som dock ingen tiufnadt begådt eller niutet, men allena blott tillwijt een annan, skulle, om wijtet woro af högre tiufnadt ähn 60 dahler silfwermynt, komma under lifzstraff.
§ 4. Förmähles ibland annatt om ransakan effter tiufnadt, att dhe, som dertill sände äre, skohla sig wijsa, att dhe uthan knyte, kappa eller bijråck i huset ingå, men then ransakan begierte, stånde uthanförr; hwarwid oförgripeligen synes, att den, som ransakningen söökt, må ock, sedan han sig wijst, att han eij något införer, med ransakningsmennerne ingå, efftersom dhe des uthan kanskie eij så noga som nödigt är, undersökia, eller kunna känna det dhe sökia effter, enär annat dyligt i samma huus inne ähr.
Helsingforss den 9 Iulij A:o 1696.
Civit. Hælsingf. consul. |
Rådman från Borgå. |
16. Utlåtande från Riga, Dorpat och Pernau.
Unvorgreiffliche und in Untherthänigkeit von denen Deputirten der Königl. Städten, Riga, Dorpt und Pernau bey der über die communicirte Konungs und Missgiärningsbalken-projecten auf hochobrigkeitlichen Befehl gehaltenen Conference kürzlich verfassete Errinnerungen.
