Wid detta cap. 6 tyckes och oförgripeligen nödigt wara, att den casus ihugkommen och införd blefwe, när de till bruk och öfning förordnade kyrkiosaker, hwarom § 2 förmähler, kunde finnas uthom sielfwe kyrckian och des förwar, såsom under tijden i prestens huus, eller med honom på resa i sochnebud eller annorstädes, och blefwe bortstuhlne, om då tiufnaden lika, som wore den uhr sielfwe kyrckian giord, anses skulle, eller på hwad sätt, emädan hwad § 2 omtahlar, allenast ansehr det, som uhr kyrckian af slike kyrckiosacker uthstiähles.
Cap. 7 § 6. Till förekommande af den olikhet, som wid dombstohlarne i dömande skulle förefalla, wore wäll, om straffet på de i denne § opnämbde förseelser någorlunda blefwe determinerat.
Cap. 8 § 2. Såsom mödan och beswäret för bottnfind och des uptagande större är, än för det, som på marcken finnes och optages, så tyckes icke oskiähligt wara, der af bottnfind någon större dhehl än elliest finnaren tillägnadt blefwe, på det hwar och en så mycket större flijth anwända måtte dertill.
Cap. 9 § 1. Om den, som kiöper witterlig tiufnad eller mistänkt godz, ståhr fuller i denne §, att den wari tiuf, men alldenstund om plichten för samme förseelse intet widare är exprimeradt, torde twifwelsmåhl infalla, om han som en tiuf borde afstraffas, och effter den andehl han kiöpt tiufweböterne ärläggia, eller poena corporalis, som derpå satt är, dereffter lämpas, hwarwid doch wår oförgripelige mening är, att fuller kiöparen af tiufwe- eller misstänkt godz måtte i anseende till den stohre oreda han förorsakar, sampt att månge sig så mycket dristigare till denne nu mehra öfwer handen tagande missgiärning af stöld derigenom föra låtha, att de sin afnämare wetha, med alfwarsam näpst beläggias, doch likwäll som en åthskillnad i sielfwe förbrottet synes wara emillan den, som giärningen begångit, och honom, icke med aldeles enahanda, isynnerhet der han icke föruth med i råd warit och till tiufnaden anledning och förslag gifwit sig till winst och förmån.
Föregående påminnelser bifaller underskrefwne; men öfwer cap.
2 § 1 innehåld och förstånd om sielfwa rådgifwarens, tiufwens och
