dölliarens eller åthniutarens straffz beläggiande är uthi den oförgripelige meningen, att såsom wid sådan oloflig och lastbar förrättning förelöpa trenne actus, som af åthskillige personer kunna i wärket ställas, nembligen först rådhet och förslaget, som synes ju wara så straffwärdigt, som för dhet andra sielfwa stöldens begående, emedan hwar icke dhet förra anslaget giordes, skiedde eij den senare giärningen, och till dhet sidsta dölliandet eller åthniutande af tiufwegodzet; så synes mig effter föregådt öfwertygande hwar och een af dhesse tre delinqventer uthan anseende och beneficio divisionis böra sin brott med wederbörlig näpst umgiälla och tiufzrätt uthståå; rådgifwaren dereffter, som han gifwit sitt förslag, så wida och stölden derpå föllier; sielfwa tiufwen effter dhet wärdhe, som han tager; och dölliaren, effter som han mehr eller mindre af tiufwegodzet under giömo förwarar eller deraf niuter; aldenstund dhet är bättre igenom een sträng och alfwarsam lag afhålla någre wanartige ifrån slijke grofwe missgiärningar och synder, än att flere uthaf een lindrig lag skulle taga sig tillfälle till wanart och odygdz öfning.
24. Utlåtande från Wadstena län.
Den fembte deelen af Missgiärningsbalken om tiufwerie.
Cap. 1. Den, som förste eller flere gånger stiähl.
§ 1. 60 dahlers silfwermyntz wärde, tyckes wara för ringa att derföre mista lifwet, utan kanskee 60 r:dr eller åthminstone 50.
Ad ea verba: niute dageligen till sin födo 4 öre silf:mt. Not. för desse 4 öre kan een tiuf, som arbeta skall, icke på dyraste orterna eller widh swåraste tijderna uppehålla lifwet till nyttigt arbetes förrättande; tyckes derföre oförgrijpeligen wara bättre att intet uthsättia något wist, utan lämbna det till rätterne af hwar ort, att dhe effter des beskaffenheet läggia måhlsäganden och arbetaren emellan, hum mycket behöfwes till hans nödtorfftiga födo, och hwadh han mera förtiena kan om dagen.
Ad ca verba: och eij för det han eliest böta skulle. Not.
