men om een reeste många provincier eller heela rijket igenom utom landz, icke kunnandes weta, på hwad ort han sitt förlorat, synes oförgrijpeligen böra hafwa natt och åhr, sedan han igen kommen är, eller någon kundskap derom fått.
Cap. 9. Om olåfligh handell.
Ad § 3, 4. Här tyckes eij böra förbijgås den handell, som om någon låhnar annor något, och tiufwen sedan det bårtstiähl, det lähnaren icke just må wara förplichtat att sökia sin man, som tilläfwentyrs icke solvendo är, utan taga godzet lagligen åter, hwarest han det finner, äfwen så och om någon, som icke solvendo är, sigh swijkeligen något till låhns practicerar, och det sedan annorstädes försällier eller pantsätter, att då lähnaren sitt uthan lösen må återtaga, dy det ålegat den seenare låhntagaren bättre inqvirera om låhnetz rätta ägare, doch der han jemwähl beswiken woro, behålle hälfften hwar af låhnet eller det pantsatte, den, som först uthlåhnt, och den som sidst låhntaget.
Cap. 10.
§ 3. Här kommer oss mycket betänkeligit före, att detta uthkast om tiufwerij så wähl i denne articul som och i begynnelsen synes allenast gilla twänne laga medell androm tiufnat att tillwijta och tillbinda, nembligen i handom tagen och å färska giärningh eller och den, som genom laga ransakan uppenbarat är (manifestum furtum), ty på desse twänne sätt allena worde tiufwerij hoos oss meer gåendes i swang än annorstädes i werlden, men tiufwarne sällan hängde eller elliest straffade (dhe små och eenfaldigste undantagne), medan dhe spitzfundige, som sådan last stedze meditera, låta ganska sällan finna sigh medh bördan, wetha och få det bårtstulna på okunnige orter så wähl undandöllia, att den bestulne icke kan komma dermedh under wädret, eller understodo sigh till ransakningh eller medh sin fahra den företoge, då skulle och andre huustiufwar grassera öfwer deras huusbönders egendomb, och den widh godh lägenheet effter behagh, nattetijdh eller när dhe (huusbönderne) utom huset wore, spoliera, förwarandes sedan tiufwegodzet hoos obekante widt aflägne hälare; synes derföre oförgrijpeligen billigt, att effter wår än brukelige land:- lagh och andre i gode seeder wähl öfwade folckz lagar, att tillåta
