Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/441

Den här sidan har korrekturlästs
427
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

och under öfwerheetens wåldh och doom sittia, af publiqve medell sitt underhåldh niuta måge, så wähl ifrån den tijden dhe i fängelset inmahnes, som från dett dhe af underrätterne dömmes, och till dess executionen dem öfwergår, doch kunde detta wähl så wijda limiteras, att i fall någon privatus skulle någon annan, som intet sielf hafwer att lefwa af, i fängelse anten för tiufnadh eller annat sådant brått inmahna, och sedan eij gitter honom sådant öfwertyga, det een sådan föruthan det han till den angifnes reparation för sitt ohemula angifwande dömmes till, böhr jämbwähl påläggias att betahla dett, som af publiqve medell till fångens dagelige föda upgådt.

2:o. Förmähles, att om tiufwen, som bör åthergiälda skadan och bötha tredubbelt, eij årckar giälda, skall han derföre arbeta, och niute dageligen till sin föda fyra öre silfwermynt, och der till medh för hwar dag han arbetar afdrages 12 öre s:mt af dett han bötha och giälda skulle etc. Detta synes på denna orthen för een tiuf alt för lindrige och goda wilckor wara, så wijda han derigenom mehr än dubbelt kommer att niuta emoth een annan dagakarl; effter man här å denna orthen i synnerheet på landet kan hafwa een dagakarl, som håller sig sielf math, för 4 öre s:mt om dagen och i staden för 5 och 6 öre, men högst 8 öre silfwermynt; och skulle således een tiuf, der han skulle niuta 4 öre s:mt till födan och 12 öre för arbete, som giör 16 öre tillsammans, icke känna något straff, uthan een stoor förmån af sitt brått; tyckes fördenskull oss oförgripeligen, såsom wij och i underdånigheet widh begynnelse aff Missgärningzbalken påmint, att ingen missgärningzmans arbete högre räknas böör, än i gemeen een dagekarl åthniuter, warandes dy effter denne ortz beskaffenheet nog och ändå för mycket, om een slijk till sin föda niuter 2 öre s:mt om dagen, och att 4 eller högst 6 öre för dess arbete afreknas, helst Kongl. Maij :ts soldater, som widh fortificationswärcken commenderade äro att arbeta, eij mehra till underhåldh niuta, och man för samme prijs öfwer alt arbetzkarlar erhålla kan. Så synes och

3:o Att gatulåpet, som tiufwar böra plichta medh, alt för lindrigt uthsatt ähr, der een tiuf emoth 8 daler s:mt af tiufnadens wärde och icke af det han elliest bötha skulle, allenast bör löpa een gång genom 80 mann, hwilcket denne ortz hårdnackade allmoge eij heller för något straff skulle kunna erkänna, eller sig deraf corrigera låtha; hwarföre wij i dy jämbwähl oförgripeligen tyckia, att straffet något