icke fast mehra sielfwa tiufwen, der han myndig är, för tiufnaden ad triplum bör dömmas; och den, som rådt, sampt giömdt dessuthan medh särdeles wist straff ansees; effter som och offta hända kan, att sielfwa tiufwen blifwer gripen och lagförd, hwilken hwarken den, som honom rådt eller tiufnaden giömdt, uppenbahrar, hwarföre han för tiufnaden dömbdh och exeqverat warder; hwareffter sedan rådaren sampt hälaren blifwa kundbara och widh annat ting eller lagförde; då frågan blifwer, hwad straff dhe böra undergåå, sedan sielfwa tiufwen för heela tiufnaden plichtadt, och den restituerat, emedan dhe fördenskull eij kunna ostraffadhe lembnas. Item om någon stiähl af annan och det uthi skogh eller annorstädes undangiömmer; och sedan een annan samme tiufnadh öfwerkommer och den åther derifrån bårttager och stiählandes niuter, uthan att låtha dett som ett fyndh lagligen uplysa; blifwandes sedan bägge, hwilcka af hwars annars giärning icke wetat, uppenbahre och lagförde; dy frågas, huru desse böra anses; och i synnerheet den senare, som stulit och undangiömdt godz bortfördt, sampt stiählandes niutit.
Widh cap. 6 frågas i diupaste underdånigheet, om jämbwähl dhe, som bestiähla deras kyrckior, som af annan religion äro, denne lagen skohle underkastadhe wara, såssom i fall någon skulle bestiähla den ryska kyrckian; eller och i dett huuss, der dhe Engelske å denne orthen effter Kongl. Maj:tz tillståndh sin religions öfning hafwa, och i synnerheet när tiufnaden begås af den, som icke af deras, uthan wår religions förwanter är.
Ad cap. 7 § 8. Synes kunna anföras om dem, som gifwa sig uth för sådana, som dhe icke ähro, såsom der een antingen gifwer sig ett annat nampn eller gifwer sigh uth för någon förnähm persohn antingen af Kongl. Maij:tz betiendter, eller af förnähmt ståndh, allenast att derigenom niuta någon större heeder och upwachtning, ändoch han dermedh ingen skada giör, uthan hwadh han förtährer eller på reesan niuter richtigt betahlar, huru een sådan skall ansees, om deröfwer klagat warder, eller sådant allmänt witterligit blifwer; item om någon, som för något brått af hoor eller tiufwerij angifwes, icke will bekänna sitt egit, uthan gifwer sig ett annat fremmande nampn och dett in actis publicis införa låter, och således rätten söker förleda.
Cap. 9 § 1. Förmähles, att den, som kiöper witterligen tiufnadh eller misstänckt godz, ware tiuf, och han tage sitt åther, som
