beskyllningen ifrån sig leder; dy frågas, huru medh sådane kånor skall förhållas, enär dhe ingen annan barnefader sedan willia uthwijsa och nämpna, om då icke sådane antingen medh fängelse böra constringeras rätta barnefadren att uthnämbna, som till äfwentyrs kunde wara någon gifft persohn, eller och bådhe för sig och manspersohnen plichta.
Ad cap. 3 och 4. Synes wähl wara af nöden, att dhe mitigantia, som uthi memorialet specificeres widh eenfalt och dubbelt hoor, böra införas, och att straffet för slijke omständigheeter moth delinqventen
- nå kunna lindras; men när deremoth befinnes, att synden af berådde
mode och argheet itereres, så bör och straffet billigt så mycket mehra skerpas, så att delinqventen uthom det wisse straffet, som öfwer samme brått blifwer statuerat och till een wiss penninge summa uthnämbt, dessuthan må medh 50:de penningen af all sin egendoom plichta, på det den rijke och den fattige straffet må kunna känna, och sig deraf till wara taga.
Cap. 7 §5 förmähles: Bedrifwer ogifft man lägersmåhl medh sin döda hustrus syster, eller 2:ne systrar ogiffta; eller hafwer ogifft kåna lägersmåhl medh sin förre mans broder, eller 2:ne ogiffta bröder, så skohla dhe allenast böta 80 dahler och stånda kyrckioplicht; men som samme brått härtills warit capitalt, så att den, som medh 2:ne systrar eller 2:ne bröder hafft lägersmåhl, blifwit till döden dömbd; så tyckes och wähl billigt, att samme brått medh något högre straff borde ansees, som någorlunda moth lijfzstraffet kunde qvadrera, på det derigenom gemeena man så mycket mehra måtte afhållas sig så när uthi dhe swågerlagzleder för-blanda, som genom Gudz lagh förbudne äro.
Detta är som wij widh åfwannämbde deelar af Missgiärningsbalcken funnit nödigt att påminna, och Kongl. Maij:tz allernådigste godtfinnande medh underdånigste wördnadt hemställa. Narven den 8 Aug. Anno 1696.
Lagman. | ||
Häradshöfdinge i Capurie härad. | ||
Häradshöfdinge i Ivangorodz och Famo häradh. | ||
