den, som stiäl booskap och slachtar eller sälljer; altså blijr frågan, när man för tyfnaden, som går under det försatte quantum, igen lefwerade, om ej nog är, att man i anledning af samma capitel v. 4 gifwer dubbelt igen.
Härjämte påminner man i ödmjukhet, och befrågar sig om hästestöld skall räknas för gårrtiufwerij, effter cap. 2, 3, 4 och 5 § Tiufb. L. L., som expresse handla om gårtiufnad icke dem som stiäl häst för gåhrtiuf förklara, uthan införes häst ibland andra pertzedlar uthi det 6 cap. dicti tituli, hwarss text så lydande är: Stiähl man gull, silfwer, redo penningar, häst, kläde, wapn, så att alt derföre åthskillige hafva kommit på den meningen att stiäla häst icke är gårrtiufnadt föröfwa. Fördenskull torde det wara nödigt, att denna för detta twifwelachtige locus legis blefwe förklarad, och nu till alles efterrättelse uthi den reviderade lagen införd.
Cap. 6.
§ 4. Öfwer 20 daler sm:tz wärde, böte 5 dubbelt. Detta rum synes wist något incorrect wara afskrifwit, som af föregående § aftagas kan, och lärer wist skola i stället för öfwer läsas under, effter sådan tiufnadt, som går öfwer 20 daler sölfwerm:tz wärde, lärer uthan twijfwel dödzstraffet pålöllja, men den, som går under berörde quantum, med 5 dubbla böter ansees, kunnandes man eljest, när värdet af tiufnan går under 20 daler, icke af denna § finna, hwadh straff derpå följa skall.
Cap. 7.
§ 6. Söker der med dens skada eller neesa, som det angår. Ehuru wäll icke så egenteligen igenom slijkt olofligt brefopbrytande ägarens skada och neesa påföllja skulle, så synes dock en sådan otillbörlig- och kittligheet att andras breef opbryta, eij dess sijder böra med något wällförtient straff ansees, der det bewijsas kan, att breefwet upsåteligen opbrutit blijfwit.
Cap. 8.
§ 1. Effter ett sådant beneficium fatalium lämnas äganden, att om han kommer, innan 3:die gången lyst är, och bewijsar det igenfundne wara sitt, skall han få taga det åther uthan lösn, så lärer twifwelsutan requireras, att stadgar blijfwer, när något warder funnit
