att straffet i sådana måhl kunde modereras till fyradubbla penningeböter eller trählarbete, som dheremot swara kan.
§ 4 Eiusd. cap. Samma lag wari med then, som stiähl i trää- humble- örte- och rofwe- sampt kåhlgårdar. Föruthan att uthi detta project är ingen proportion emellan bråttet och straffet och att af dhen gemena och eenfalldiga hoopen oräkneliga och otaliga många lähra förwärka sitt lijf, om dhet skulle för een lag behållas. Så är 2:o intet förmählt, om dhet skall wara lijfssak, antingen dhe uthi trää- eller hummlegården etc. stjähla lijtet eller mycket, dher dock efther een gammal seedwana inthet plägar räknas någon till tyfwerij, om han i een ärtt- eller rofweåker tager så mycket han äter; 3:o om barn och öfwermagar sig häremot försee, hwad straff dhe skola hafwa. Wijdare uthij samma § förmähles, att och dhe skola straffas till lijfwet, som hämpta ållon eller nötter till någon myckenhet. Dhet är inthet uthan, att jordägaren post introducta dominia rerum, är ägare till dhen fruchten, som hans jord bär. Men så blifwer lijkwäl sådan frucht, uppå hwilken han inthet kåstat hafwer, hwarken sådt, planterat eller wattnat, af dhen eenfaldiga hoopen mehrendehls ansedd såsom Ionæ curbiss, och een ting, hwilken Gudh och naturen icke så just för een sådan jordägare allena låtit wäxa, uthan och andra menniskior till nytta; hwarföre och 2:o jordägaren uppå sådan frucht icke heller plägar giöra någon wiss stat, icke heller alla åhr inbärga, uthan då och då något dheraf, stundom intet. Och i consideration häraf håller iag oförgrijpelig före, att dhet skulle wara straff nog, om een sådan blefwe dömbd att betahla sielfwa fruchtens
