Wid orden uti § 5: warin tå skyldige först domaren derom warna etc. påminnes, att emedan, der något wrångwisligen förrättes af domaren, dess förseelse är så beskaffat, att det icke altid är nog, det han allenast blifwer warnad af landshöfdingen, utan bör hoffrätten derom notificeras, under hwars lydno underdomarne egenteligen stå, förutan det, att landshöfdingen elliest häraf kunde taga den meningen, det underdomaren i alla måhl för des begångne fehl, efter hans godtfinnande, kommer att warnas, eller hoffrätten derom kungiöras, om icke derföre orden således kunde införas: warin tå skyldige efther saksens beskaffenhet antingen domaren therom warna, eller Kongl. Maij:ts hoffrätter derom tillkiännagifwa.
Till orden uti § 8 med mindre the theröfwer först hafwa theras förmäns särskilte bud och befalning, etc. påminna, att ehuruwäl Kongl. Maij:ts förordning af den 3 julii 1694 förbinder aldeles fogdar, att förrätta någre excutioner utom landshöfdingens befalning, likwäl och emedan allmogen, särdeles uti de widlyftige lähnen, skulle alt för mycket graveras, om de altid, och jämwäl uti ringare saker, blefwo förbundne att resa till orten, der landshöfdingen wistas; ty synes fogdarne tillstånd kunna lemnas, på laga kraftwundne domar och resolutioner af ringare wärde, till 10 à 20 daler sm:t sig bestigande, att förrätta executionen uti de widlöftige lähnen, och derest konungens befallningshafwande är långt ifrån den executionsökandes hemwist boendes, på det omkostnaden med resa och dylikt eij må stiga högre än sielfwa fordran, och parten derigenom ifrån des rätts uthsökande afskräckas.
Wid orden uti § 14: för alt skadestånd och kåstnad till swars stånda tyckes wara nödigt att tillägga: jämwäl efter sakens beskaffenhet lagligen ansees.
Wid § 15 och orden: som på föresagde sätt oförswarligen uti des ämbete bemötes lemnas till Kongl. Lagcommissionens ompröfwande, om icke det woro bättre, att i stället för oförswarligen sättes otilbörligen.
Äfwen så wid § 16, om icke i stället för ordet tilltränger kunde sättias nödgas, finner sig befogad, eller tarfwar.
Uti § 17 synes Kongl. Rätten de orden: warder derom tillwunnen såsom onödige kunna uteslutas, efter som af det föregående factum ändå tyckes wara klart, och således eij behöfwas, att det skulle
