§ 5. I stället för ordet mundjäf synes beqwämligare kunna brukas ogrundade jäf, eller mundklander.
§ 6. Emedan fatalierna altid gifwit anledning till disputer, och ju mehra de inskränkas, ju flere trätor komma derwid att yppas; altså, på det framdeles detta wärck må blifwa så mycket redigare, tycker Kongl. Rätten bäst wara, att parterne förunnes en månads fatalier öfwer alt, att emot executorens erhållne resolution deras beswär andraga, undantagandes Kongl. slottzcancelliet, öfwer hwars resolutioner utan åthskillnad, antingen parten är boendes här i staden eller intet, allenast 14 dagar honom kunna lemnas till beswärens ingifwande på högre ort.
Wid begynnelsen af § 7 lärer det ordet med komma att uteslutas, och till de orden: med deras swar uthe, synes böra tillsättias: och den, som sig beswärat, lagligen bewiser sig hafwa tillstält dess contrapart samma beswärsskrift, då stånde honom fritt en widimerad afskrift af densamma att ingifwa, hwarpå saken sedan kan företagas och afgiöras.
Cap. IV.
§ 6. Wid de orden: eller i penningar wändas, tyckes böra tilläggas: så framt det icke äro sådane saker, som intet länge kunde conserweras, utan nödwändigt skulle förderfwa.
Cap. V.
§ 1. I stället för gitter tyckes wara bättre att bruka det ordet kan; jämwäl uti § 2 för de ord: på skuldebref: för skuldebref.
Wid de orden: och kan therom genast öfwertygas, påminnes, att när någon antingen nekar sin egen hand, eller beskylles hafwa förfalskat skuldebref sitt, och dertill wises sannolika skiäl bör executoren med sådane måhl, såsom stridiga, sig icke befatta, utan till wederbörligit forum förwisa.
Uti § 3 synes nödigt, det tiden till att tala på det skuldebref man woro låkad eller twingat att underskrifwa, för de enfaldigas efterrättelse skull, tydeligen uthsättes, så att den, som deremot will protestera, bör det giöra å landet wid nästa ting, och i städerne å nästa rådstugudag, på det den, som en sådan
