Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/516

Den här sidan har korrekturlästs
502
URKUNDER TILL

rätta för aldeles afgiorde böra ansees, när swaranden på nästa ting med sine förfall eij förekommer. Af det tillfälle att uti denne puncten blifwer specificerat 8 laga förfall, påminnes i underdånigheet effter militie betienterne offta förebära och excipera wid tingen sig vara hindrade af någon deras officerares commendering eller möte, huruwijda sådant må honom uhrsäkta och för laga förfall


Ad § 4.

När dhe parter, som ifrån cembnärscammaren till rådstugun appellerat, och försummat utan laga förfall kl. 12 den 18:de dagen sina gravamina appellationis uti rådstugun att insinuera, förfråges i underdånigheet, om icke dhe må med sine laga förfall nästa dereffter inkomma.

2:do. Är mycket wähl projecterat, att lagmännen föruth fåå communication och dubletter uti det, som appellans hafwer emot häradzdomen att andraga, men som derhoos förmäles, att appellans skall sådant effterkomma innan en månad ifrån häradzdomen, och åter, när lagmanstinget är utlyst, afhämpta terminen till comparitionen, kommandes således att resa twenne gånger, altså synes parten den första reesan kunna undwijka, när han, så snart lagmanstinget är lyst, inlägger för comparitionsterminen i laga tijdh på en gång in duplo både sina beswär emot domen, sampt uttaget terminen på sin wederpart.

3. Förmäles icke mindre om denne instans, att parten, som utan laga förfall uteblifwer, skall wid andra upropet dömas. Härvid påminnes åter i underdånigheet: 1. om icke samma process som wijd häradzrätten kunde derwidh tillåtas, när quæstio blifwer om förfallen; 2:do synes och, att fatalia till domens afsäijande kunna i denne instans något längre utsättas än wijd häradzrätten, så att på första comparitionsdagen wid andra upropet icke saken afdömas måtte, emedan lagmanstingen plägar gemenligen fast längre påstå. Ty om en part eij förr än på andra, tredie eller fierde dagen under lagmanstinget för hwariehanda tillstötte hinder sigh kunnat infinna, och saaken wore allaredan wid andra upropet in contumaciam dömt, hwad stoora beswär och wijdlyfftigheeter skulle då den parten sedan hafwa med förfallens upwisande? Så kan och den dommaren, som straxt vid andra upropet dömmer, omöijeligen föruth wetta hwad som har