stembningz afwäntande, sig uti hoffrätten infinner, blifwer på onödige beswär och omkåstnader brachter; altså hemställes Kongl. Maij:t allerunderdånigst, om icke käranden wed comparitionsterminen borde inläggia derpå nöijachtigt besked, att han i rättan tijd, effter ortens aflägenheet ifrån hoffrätten, kungiordt sin wederparth, sig hafwa emot domen under hoffrätten wädiat; men skulle käranden, sedan wederparten således om dess inlagde appellation är kungiordh, den samma sielfwilligt deserera, då synes han äfwen böra wara förplichtad att låta sin wederpart däraf så tijdigt weta, att han uti ett så fatt måhl icke behöfwer giöra sig igenom resor eller elliest något onödigt beswär och omkåstnader, som den wädiande parten i wijdrigt fall, och där han sin skyldigheet häruthinnan tillbakasätter, borde oförgrijpeligen påläggias att ehrsättia och betahla.
Dessuthan och på det att ingen förmedelst sin medellöösheet må komma uti dess hafwande rätt något oskyldigt att lijda, underställes Kongl. Maij:tz allernådigeste behag underdånigst, om icke den ifrån lagmans eller rådstugurätten wädiande parten, hwilcken icke förmåhr deponera det, som dersammastädes dömbdt är, och ställa full borgen för all wijdare kåstnad och skadestånd, kunde, sedan han eedeligen opgifwit all sin egendomb, den wederparten, om han det will, kan emot bårgen lyffta, i mangel af caution för expenser, uthföra sin saak uthur fengelset, doch att honom af förberörde dess egendom imedlertijd lembnes ett nödtorfftigt underhåld.
Notarius. | ||
c) Svea hofrätts skrifvelse den 22 mars 1697.
Stoormechtigste allernådigste Konungh.
Såsom emellan åthskillige parter, hwilka inför denne Kongl. rätten dheras actioner emoth hwarandra uthföra, hafwa nu åter igen yppat sigh några nya twistigheter angående rätta förståndet af den 17 § uti Eders Kongl. Maij:ttz nådige förordning, processen angående,
