4 §.
Uti andra instantien äre wissa böther uthsatte för dem, som sig emot denna puncten försee, men häradzrätten är här intet nämbder, hwad böther de fehlachtige uti den instantien i samma måhl böra påläggas, effter som och der månge actioner skriffteligen ageras, synes oförgripeligen kunna opteknas och införas.
6 §.
Det hafwer understundom händt, att en trätosam part twärt emot denne punct med wädjandet straxt inför sittiande rätten framkastar å rådstugu eller tingzbordet sine wadepenningar, antingen rätten till wanheder, eller och missnögder med det föreskrefne råderum processen om betänkiande förunner, så wäl som dommens uthlösande; hwarföre synes en sådan owarsam part, som således rätten obetänksam sidwördnat giör, med böther beläggias.
9 §.
1. Offta händer, att häradzhöfdingen reser ifrån tingzplatzen, förr än 8 dagar äre förbij, inom hwilka den, som intet finner sig nögder med den undfångne dommen, är tillåtit att wädia; synes orimligit, att den samma må effterlåtas uti häradzhöfdingens frånwaro nedsättia sine wadepenningar hos en nämbde- eller annan god man, emedan derigenom offta kan skie underslef och appellationsattesten intet wederbörligen blifwa påskrifwen och meddelt, hälst här i Norrland, som så widt begrepne sochnar äro.
2. Om icke uti en dehl injuriæsaker kunde tillåtas appellation, såsom oqwädinsord, slagzmål, wåldzwärkan, kyrckioförargelse eller andra måhl etc., som penningeböther äro ålagde.
10 §.
1. Såsom denne puncten förmäler om procuratorers och fullmächtiges fehlachtigheter, det de exemplariter effter deras brått och arghet swårare eller lindrigare afstraffas, Kongl. Maij:tz placat 1696 den 10 decembris determinerar straffet skie med fängelse till en wiss tijd, ty synes nödigt, att de, som fela i underrätterne, och så borde med wist straff ansees.
2. Om icke de, som låta bruka sig till skrifwande för parterne i underrätterne, måge först approberas och af rätten godkiännas, på
