det man må wara försäkrat om deras frägd och redlighet, och icke så promiscue som tillförende hwar och en sig dertill bruka låta.
18 §.
Är stadgat, att uti Swea håfrätt skole de dommar, som afkunnas här uti Wästerbottn, innan nije weckor angifwas, hwilken tijd synes wara alt för kort för den långa och beswärliga wägen skull. warandes eij heller uti denne punct Lappmarkerne nämbde, som ändå fast aflägnare ähre; synes altså oförgripeligen, att ifrån Wästerbotten och Lappmarkerne behöfwes wäl så lång tijd till dommarnes angifwande i Kongl. rätten, som i Österbottn och Gottland, hwilka mycket kårtare wäg hafwa; i synnerhet är sådant af nöden, när parterne i wittnesmåhlstwister allenast halfparten så stor tijd förunnas, i anledning af Kongl. Swea håfrättz notification den 11 Martii 1697.
20 §.
1. Den, som skickar inför rätten en otienlig person, som etc., om icke och hustru der till för otienlig bör skattas att uthföra civil action, emedan som mannen är i lifwet; ratio est: det hustrun giör, kan mannen giöra ogiltigt, af orsak han är dess måhlsman och äger rätt för hustrun inför rätta att tahla och swara.
2. Om icke i sådanne måhl bör sättias straff så wäl i härad:- rätterne som andra rätter.
22 §.
Quæritur, om icke de, som ohemult och uthan skiähl jäfwa eller wräka dommaren, måge äfwenwäl i föllie af denna punct beläggas med böther, såsom de, hwilka oskiähligen angripa dommare och executorer; emedan domaren eij mindre sidwördnat derigenom synes tillfogas.
24 §.
Förmähles, att de böter, som falla så effter detta som förenämbda capitlen, äre rättens ensak; synes af nöden att så wäl desse böther rättens ledamöther emellan som andra i lagen förmälande böther på ett wisst sätt kunde fördelas, emedan sådant intet wid alla domstohlar warit lijka practicerat,
