Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/583

Den här sidan har korrekturlästs
569
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

förordningarne intet wist statuerat är, hwad den plichta skall, som opsåteligen qwällier underrätternes dommar, och dy lagen wid sådane händelser fölgd är, och ett slijkt häradz- eller cämnärsrättens domqwahl allenast med 3 daler s:mt blifwit straffat, qvadrerandes i desse tijder samma böther ringa eller altz intet emot de 3 daler sölfwerm:tz wärde och valeur, som de bestode den tijden lagen blef promulgerat; derföre och i underdånighet hemställes, om icke samma domqwahls böther wid omrörde 2:ne instantier kunde till dommarens desto bättre beskydd bli lämpade åthminstone till hälfften af dem, hwarmed domqvalen wid rådstugurätterne, arg. cap. 10 § 1 K.B. St.L., härtill i mangel af någon express lag blifwit straffade, och att den, som wid eller under ett slijkt qwälliande inför en sittiande rätt, angriper dommaren med smädeord och tillwitelser, dessuthan effter Kongl. förordningens de A:o 1695 22 § plickta må.


14.

Emädan på landet fast offta sig tilldrager, att de strijdande parterne wid häradzrätterne och i synnerhet swaranden sig absentera uthan något laga förfall till tingetz sluth eller till sidsta dagen, då dommaren, som de första tingzdagarna för deras uthewaro skull eij kunnat ährenderne effterhand depechera, blifwer på slutet med så mycket arbete öfwerhopad, att han omöjeligen hinner som sig bör hwar sak afgiöra, hwilket elliest beqwämligare kunde ske, om parterne, som den 2 § i 1695 åhrs stadga påbiuder, på första dagen sig tideligen inställa; fördenskull till remedierande deraf hemställes, om icke sådane contumaces kunde för hwar dag de utheblifwa med 1 daler s:mt beläggas, på lijka sätt som lagmansrätten effter den 8 § i högbemälte stadga effterlåtit är, hälst som häradzhöfdingarne dessuthan nog swårt förefaller effter den 5 § så just kunna foga tingzdagarna, att hwart ährende wid sitt rätta tingzställe expediera, emädan de föruth eij kunna wara, om ährenderne många eller få äro, adverterade, effter allmogen eij af dem, uthan länsmännerne och mästedehlen af nämbdemännerne, hwarandra instämma låta.


15.

Till att så mycket mehra kunna obligera parterne på första tingzdagen tijdeligen wara tillstädes, synes hwar och en, som någon sak för rätta har att andraga, wara plichtig först tingzprädikan