en fullmächtig att agera emot en enfaldig och fattig af sitt stånd, dermed att fortfara i sin arghet och ruinera den andra, dy synes oförgripeligen uti så beskaffat måhl, att den förmögnare bör uthan procurators tillhielp sin sak personligen agera, då dommaren märker den andras enfaldighet och fattigdom, men twärtom der den fattiga, som offta händer, är af arghet till trätor benägen att förolämpa sin förmögne nästa, då, enär dommaren sådant pröfwar, är eij obilligt, att den samma kan betiena sig af fullmächtig.
Ad § 22:m.
En nämbd- eller tålfman, som kommer drucken för rätta, och teer sig obeskedeligen, synes obegripeligen böra anses med större straff än parterne, som elliest begå sådanne fehl, hwilka härtills i anledning af Grufordningens 31 artikel blifwit sakfälte till 6 daler sam sampt förde i stocken på tingzplatzen, till dess ruset afgått.
2:o Det 12 cap. i Kongb. Stl. har wäl den illustration, att den last, som tillfogas dommarne för sittiande rätt, kan straxt af samma rätt justificeras, men som ingen anledning deraf finnes, huru wijda en oskyldig toucherad och till sin heder extrajudicialiter förolämpad dommare, när den fehlachtige af fiscalen i städerne eller ländzmän på landet angifwes, kan saken handtera och afgiöra, altså förfråges i underdånighet, om icke dommaren sielf kan afgiöra detta senare så wäl som det förra.
3:o Sedan parterne begynt, ja och till största dehlen fullfölgt action, men sedermera inkommer med jäf emot dommaren, lämbnes i underdånighet, om slijkt jäf icke bör wara af intet wärde, medan parten straxt i begynnelsen bort jäfwet föredraga, och om dommaren då funnit sig wäldug, för sin egen reputation wäl wetat sig i saken uthan någons påminnelse att af hålla, och på händelse af inkommande jäf submitteres i lijka underdånighet, om dommaren sielf eller icke kan dömma öfwer jäfwet, effter som parternes egne omkåstningar, att sökia extraordinarie dommare ifrån widt aflägse orther, synes dessmedelst hindras.
Ad § 23.
Den owanan har och inritat sig i synnerhet uti stadzrätterne, att när parterne skriffteligen uthagerat sin sak, så lämbna de bägge den samme handlös, wetandes dommaren icke, uti hwad stånd den
