Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/594

Den här sidan har korrekturlästs
580
URKUNDER TILL

som åthkommes, nu hos länsman, nu hos någon nämbdeman, nu ibland uthom jurisdictionen långt bort uti städerne, på hwilket sätt man är lijka klok, om wadet är deponerat i rättan tijd eller eij, och contraparten sålunda på åhr och dag snart owiss om sin wälfångne dom; hwilket wadkastande sedermera approberas, allenast häradshöfdingen dertill samtycker och pro lubitu erkienner wadet wara rätt, den der och på sådant sätt skulle gärna see, att emot alla dommar appellerades. Hwilket oförgripeligen synes böra rättas, och att wadpenningarna måtte deponeras hos dommaren sielf, men icke uti annan lagsagu, på owissa rum och osäkra personer.


5.

Såsom uthaf procuratorer största irringar yppas, hafwandes mången sin hand uti actionen, som intet bör, och de, som föra nampn af fullmächtige eller procuratorer, en stor del sålunda allena andras handskrifware; så synes icke otienligt wara, till att förekomma alt underslef, det kunde lämbnas dommaren, då det nödigt pröfwades. fritt påläggia principalen och procuratoren edeligen besanna, att dc sielfwe sine producerade skriffter fattat och upsatt.


6.

Uti den 17 puncten finnes fuller, att den, som wädjat, det låta sin wederpart weta; men tijden dertill synes äfwen bön uthsättias, att icke den oskyldige parten och öfwerrätterne af någons wrånghet blifwa beswärade.


7.

Den, som med smädeord angriper dommare och executorer, finnes rättwijsligen uti den 22 puncten wara pålagd, uthom böterne afbön giöra; men när en sådan intet will, uthan har bättre effter penningar än gode ord, huru då procederas skall, är nödigt, att det statueras.


8.

Med executionerne går på somblige orther så till, att när man fått dom på sin wederpart, som ibland intet till högre wärde än 3 à 4 daler kopp:mt, så skall man med den samma till högwälborne herr landshöfdingen om execution, hwilken befaller häradzfougden, denne åther länsmannen, hwilken senare på de aflägne orterne icke allenast